Det här ska försöka råda bot på demonerna i min skalle. Eller i alla fall minska tvånget. Jag har fått injektioner tidigare och den senaste fick jag imorse. De senaste två månaderna har jag haft så många dropp att jag inte ens minns (inte här på avdelningen alltså, utan de två gångerna jag har legat på IVA och när jag låg på medicinavdelningen). Det som skiljer sig den här gången är att jag faktiskt är villig att ta emot det. Jag vill tro att det hjälper. Jag vet inte hur lång tid jag behöver vara här nu, men förhoppningsvis inte alltför länge. Jag vet inte vad jag hade gjort om jag var ute, men jag känner verkligen att det är dags att komma ut snart. Dagarna går så långsamt. Ändå är det redan sista augusti idag och jag är inne på den åttonde veckan på sjukhuset. Imorgon ska jag i alla fall till skolan och det känns bra. Var där igår och det var roligt att vara tillbaka.