Jag är så nervös. Och rastlös. Kan knappt sitta still. Trots att det är i princip det enda jag har gjort den senaste månaden. När man är en sådan som vill veta allt, ha koll och kunna planera, ja då är det otroligt påfrestande när saker och ting ska tas dag för dag. Det har varit så frustrerande att inte veta när jag får träffa en läkare, att inte veta när jag får komma hem, att inte veta någonting... Nu är det dock något som är ännu mer frustrerande; jag vet ännu inte om jag får åka till Stockholm eller inte. Beslutet tas imorgon och på förmiddagen är det sagt att jag ska få träffa läkaren. Och jag är så nervös att jag vet inte var jag ska ta vägen!!! Ångesten över att inte veta, att inte få planera som jag vill...ja, det tar kol på mig. Sedan att det dessutom kan bli ett ja, nej eller mittemellan stör mig så sjukt mycket. För tidigare har jag bara sett att antingen åker jag själv eller så åker jag inte alls. Nu börjar dock min lust att åka vara så stor, samtidigt som min lust att vara här bara blir mindre (ja, eller jag har väl aldrig haft lust att vara här precis, men ni fattar) så jag kanske har tre möjliga alternativ, varav ett (åka men inte åka själv) kräver lite omplanering. Den omplaneringen vill jag göra nu i så fall, men jag vet ju inte ens vad svaret är. Om jag får åka själv, om jag inte får åka, eller om jag får åka bara jag tar någon med mig. Det gör mig galen. Trots att jag får veta imorgon. Men jag vill veta nu. Helst nyss.