Jag vill träna. Jag vill så gärna. Och jag tänker att jag ju kan testa. Pröva på lite liksom. Inget märkvärdigt. Men direkt spinner jag iväg. Tankar om att "det där lilla hade jag kunnat göra för det vore bra rent allmänt", blir direkt till "men då måste jag göra det också, och det, och viktigt att inte glömma det, och det ska göras då och då och si och så". Och det kommer sluta som vare gång: jag gör som planerat en gång, sedan blir det mer, sedan fler gånger och snabbt kommer jag sitta där efteråt och efter 10 min känna att det där träningspasset aldrig hände och istället göra om samma sak igen och igen och igen. Och så är hjulet igång för länge sedan och anledningen till att allt utförs är densamma som den alltid har varit. Trots att jag faktiskt tror att tankegången den senaste tiden har börjat ur ett "ta-hand-om-mig-perspektiv", som sedan hamnar i "förbränna-straffa-skada". Och det fungerar ju inte. Att inte kunna sluta träna för att en annars bara tänker på den där träningen hela tiden på olika sätt, är inte hållbart. Och jag vet att jag borde försöka lite smått och stanna där. Men jag har ju gjort det så många gånger! Och det fungerar aldrig! Jag kan aldrig ta mig ur det där beteendet och tänket. Eller det går väl, det måste jag tro på, men jag vet inte hur. Och jag vet inte heller hur någon ska kunna hjälpa mig med det. Hjälpa mig att komma ifrån mina invanda och ofunktionella rutiner. Varför är det så svårt att komma ihåg hur man gjorde för att få det att fungera?