Det var onumrerade platser i hela salen och jag tänkte att jag i alla fall skulle försöka komma tidigt och få en så bra plats som möjligt. Jag kom in först och fick sitta längst fram i mitten. Bredvid mig satte sig två kvinnor och började prata lite med mig och alla var överens om att det här skulle bli otroligt bra. På min andra sida satt en äldre man som även han redan hade varit på en konsert; den i Skellefteå dagen innan. Det var skönt att slippa känna den där oron över om jag var lite konstig som åkte igen och vi höll båda med om att hon är fantastisk. Det är egentligen bara det som räknas. Mina små oroskänslor försvann lika snabbt som de kom och även innan konserten kunde jag säga att jag inte ångrade mig ett dugg som spenderade ungefär alla av den här månadens överblivna pengar på ett dygn i Umeå.

När hon hade sjungit sin första ton, kollat ner på mig och gett mig en leende och välkomnande nick, kunde jag bara tänka att så himla tur att jag litade på mitt inre. Att jag valde att köra på känslorna och strunta litegrann i förnuftet. Sedan var jag som uppslukad av hennes musik. Efter konserten var jag mer än lycklig. Och jag är så glad att jag fick uppleva det här ännu en gång, med en lite annan stämning. Nu har jag samlade minnen som får hålla mig upptagen tills nästa gång. För hur lång tid det än tar, är hennes musik värd att vänta på.