Jag vrider och vänder och nojar över allt jag säger, allt jag skriver, ja allt jag yttrar. Känns som att jag inte borde yttra något överhuvudtaget. Men sedan känns det faktiskt inte som att jag har något vidare behov av det just nu. Och som att jag inte borde. För jag vet ärligt inte riktigt vad som kommer komma ut. Om det är mina tankar och åsikter, eller om det är någon annans. Måste nog klura på det där ett tag. På vissa plan känns det mer kaos än vanligt. Identitetskris kanske. 

Jag måste lista ut om det är jag som gillar det eller om det är någon annan. Om det är jag som tycker så eller om jag bara blivit påverkad. Jag tar åt mig mycket. Och jag tror också att jag tar efter mycket. Fastän jag inte vill. Och vad vill jag egentligen? Är det någon annans viljor och drömmar som cirkulerar, eller är det mina? Kanske alla frågor börjar komma just för att det som så länge har varit en så stor del av mitt liv, blir mindre och mindre. Kanske kommer de just för att jag behöver bli medveten om dem, så jag tänker igenom saker och ting innan jag agerar. Så jag kanske tar den där tiden för mig själv som jag skäms över att jag så gärna vill ha.