Om en inte ska jämföra
Jag upplever det som att jag rätt ofta poängterar att jag ogillar jämförande angående måendet (annat jämförande tycker jag också att vi kan vara utan). För det gör jag. Jag verkligen ogillar det. Men samtidigt förstår jag ju att det finns olika grader av allt. Jag vet inte hur jag ska få fram det här på ett sådant sätt som jag tänker, men till exempel är det farligare med cancer än en lätt förkylning. Visst, ingen kan säga hur den med förkylningen mår, men någonstans kan man mäta att cancer är värre. När det kommer till psyket finns det ju även olika graderingar, diagnoser (men man behöver inte ha en diagnos för att må dåligt) och dylikt, men oavsett vad som står på pappret, kan ingen någonsin veta vad en annan människa känner. Som sagt är detta min blogg, och endast löst tyckande och tänkande, men jag anser i alla fall att man inte automatiskt kan säga att en som är självmordsbenägen mår sämre än någon annan som också mår psykist dåligt, men av en annan sorts problematik. Självklart mår en person som har tankar begå självmord väldigt, väldigt dåligt - jag har varit där -, men vad jag menar är att ingen kan veta hur det är inom någon annan - oavsett diagnos, grad och vad det nu än är. Man mår olika på olika sätt och det tar sig även i uttryck på olika sätt.
Det kan till och med vara svårt att gradera när det handlar om en själv, kan i alla fall jag tycka. Men självklart, det finns olika grader. Men grader av vad egentligen? När bara du vet vad du känner? Kanske behandlingskrävande är ett bra alternativ? Att vissa personer behöver mer hjälp (kan ju dock bara gälla de som söker hjälp såklart)? För en som behöver mycket hjälp behöver inte "må sämre" än någon som också mår dåligt, kan jag tänka i alla fall. Eller bara att man mår dåligt på olika sätt. För att jämföra leder ingenstans. Och att säga att någon inte mår tillräckligt dåligt kan få väldigt dåliga konsekvenser. Som vårdpersonal som ifrågasätter någon som är deprimerad "men du skadar dig ju inte" eller säger till en som skadat sig "det är inte tillräckligt djupt". Eller att påstå att någon inte kan må så jättedåligt för "du har ju inte försökt ta livet av dig" eller säger att ens ätstörning inte kan vara så jobbig/farlig för "du är ju inte smal". Folk som har blivit nekade hjälp på gund på sådana saker får ju en indirekt uppmaning att man måste se till att hamna i ännu mer destruktivitet för att bli tagen på allvar. Man behöver inte skada sig för att ha det jättejobbigt med en depression. Man behöver inte vara smal för att vara sjuk i en ätstörning. Man behöver inte försöka begå självmord för att man mår jättedåligt. Att någon annan säger åt en att man inte mår som man mår, förminskar ens problem, jämför och säger att man inte mår tillräckligt dåligt, det gör inte att något blir bättre, att någon mår bättre eller att någon blir bemött bättre.
Jag hoppas att någon förstår lite var jag vill komma. Det finns olika typer av mående. Vissa kräver mer och längre behandling än andra, alla mår dåligt på olika sätt. Slutsatser av detta virrvarr av tankar blir väl ändå det jag tror mest på: ingen vinner när vi jämför oss med varandra.
Kommentarer
Trackback
