Jag förstår att jag inte förstår, samtidigt som jag inte alls förstår

"Denna dag har varit lång. Denna dag har innehållit ångest. Denna dag har jag ätit. Denna dag har jag kräkts. Denna dag har jag insett att jag inte har insett att jag faktiskt är sjuk. Denna dag har det gått upp för mig att jag tror att jag bara kan ändra allt för att jag bestämmer mig." (Dagbok i september eller något)

Det är konstigt. För trots att jag vet det. Trots att jag har det på papper. Trots kontinuerlig behandling. Trots tre omgångar dagvård för just detta. Trots sjukhusvistelser. Trots tankar. Trots känslor. Trots beteenden. Trots allt. Så kan jag faktiskt inte inse. Alltså jag vet ju att något inte står rätt till. Men samtidigt har jag svårt att ta det på allvar. Jag vet inte, det är svårt att förklara, men jag ser mig själv liksom inte som sjuk. Egentligen har jag ingen ätstörning. Det här är bara mitt sätt att leva. Inga konstigheter.
Men självklart vet jag att det är konstigheter. En hel hop av dem.
Men det förstår jag liksom i ett helt annat medvetande.
Kanske är det därför det är så svårt att acceptera att det är så himla svårt att göra på ett annat sätt än mitt eget. Att det är så svårt att göra något som ses så simpelt. Att det är så svårt att göra det trots att jag faktiskt har bestämt mig. 
Jag har bestämt mig.
Ändå går det inte.
Det är inte komplicerat. 
En sjukdom är komplicerad och komplex.
Men detta är ju ingen sjukdom. Inte för mig. Fast ändå är det ju det. Det finns som inte så mycket mer att skriva. Bara det att jag vet att det är så. Samtidigt som att jag vet att det inte alls är så.
Läste igenom min journal igår. 
BOOM!
Tankar. Känslor. Intryck.
I mängder.
Så det får plats i ett annat inlägg.

Kommentarer
Anonym

Vad du är modig! Kram Lena

2015-10-21 @ 04:22:32
Emelie

Du är på något sätt så insiktsfull, av det jag läser i dina inlägg så känner jag igen mig i mycket och du skriver om det tunga och det svåra på ett sätt som inte triggar mig, så som många andra bloggar gör. Jag vet inte hur du gör, men du gör det bra!

Att läsa en egens journal väcker ju jättemycket, det är rätt läskigt också men samtidigt intressant <3

Tycker alltid det är svårt att kommentera andras inlägg för att kommentarer i skrift kan tolkas på så olika sätt beroende på person så jag hoppas att du tar den här som något positivt, kram!

Svar: Åh vad glad jag blir! En av mina största rädslor när jag skriver är ju att det ska trigga folk, så det känns jättebra att du hittills inte har upplevt det så. <3

Jo jag både skrattade, grät, stirrade ut i tomma intet och sprang runt typ haha.

Jag tar det absolut som positivt så du behöver verkligen inte oroa dig över att jag på något sätt har tagit illa upp - jag älskar när folk skriver! <3 Kram på dig <3<3
Sofia Kihlström

2015-10-21 @ 07:37:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0