Men herregud Sofia, det finns väl viktigare saker än vikten?

Så många gånger som jag slås av den där tanken att herregud vad många viktigare saker det finns än att tänka på vad jag väger eller hur min kropp ser ut. Så mycket viktigare saker. Och roligare framförallt. Vad är en sådan liten sak som ett ideal att ta upp så mycket tankeverksamhet?

 

Nog skulle väl mina vänner uppskatta mig mer om jag kunde fokusera på vad de sa istället för att tänka på hur äcklig jag är? Och om inte så säger väl det ganska mycket mer om dem?

Om än det skulle vara så att alla andra är viktberoende och ingen vill ha mig så får jag väl leva och dö som singel då. 

Men det finns så jävla mycket viktigare saker! Som inte får tillräckligt med tid just på grund av att denna tid går åt till viktrelaterade tankar. Som gör att fokus är allt annat än här och nu på just det som sker i stunden.

Men det är svårt. För mig. För många, många andra. Och det ska vi inte sticka under stolen med. Inte kalla oss larviga. Det är inte så bara att sluta tänka på det. Men tänk så många fler roligare saker det hade funnits plats med om vikten hade haft en sådan liten betydelse som den faktiskt har.

Jag blir så less. Och arg. Och bara ännu mer otroligt less på sådana här rubriker. Vikten kommer ännu en gång i fokus, men jag är rätt så säker, utan att ha läst något, på att det är hur hon mår som är hennes stora vinst - och i hennes fall kanske det var just en livsstilsförändring och viktnedgång som var en del av vägen, men målet var ändå att kanske få förbättrade värden och helt enkelt ett bättre mående.

Varför måste fokus alltid ligga på kilogram?

Håller helt med dig! Gör tyvär samma sak.. kan hända att jag inte vill gå till skolan för jag tycker att jag ser för fet ut den dagen, kanske för att jag är lite extra svullen än vanligt (den där jävla veckan + veckan innan och efter...) så jag har valt att stanna hemma och gråtit istället för att fara ut och göra någoting kul, bara för jag är orolig över hur andra ser på mig.. :/

Va bra jag tycker det är att du får fram att 1) Du vet mycket väl att det finns mycket viktigare saker i livet 2) Det är ÄNDÅ skitsvårt att släppa för den som fastnat i det här tänket.
Det är så lätt för andra att lättsamt rycka på axlarna åt tidningarnas rubriker, och tycka alla som sitter hemma och mår dåligt är "larviga" - eller rent av dumma och ytliga som inte kan "tänka på DE VIKTIGA sakerna i livet". Men man är varken larvig eller dum och man kan tänka på båda - och må dåligt...

sv: Där har du också en viktig poäng: att man genom att kokettera med sitt "lidande" framställer sjukdomen som något glamouröst. Både fel och farligt! Tack för att du kommenterar! Och dessutom förstår vad jag är ute efter - är alltid lite rädd att "de som lidit" ska ta illa upp...