Jag tittar tillbaka. Och läser här på bloggen. Och blir både förvånad och förskräckt. Över det jag har skrivit förut. Om träning och mat. Och inser att jag också var en sådan.
Att jag var det där i höstadiet vet jag redan. Men jag ser att detta inte var så länge sedan. En sådan som måste redovisa allt, skriva ner att en känner sig duktig, påpeka att jag, jag har minsann tränat si och så många gånger och se på på mig allihopa vad duktig jag är! Och kolla kolla på mig hur lite jag har ätit!
Jag skrev om mat som onyttig, nyttig, bra, dålig och antal kilokalorier (siffror som jag givetvis har suddat ut, de jag har hittat). Jag skrev saker som jag aldrig skulle skriva nu. Jag skrev på ett hetsigt (och sjukt) sätt.
För trots att det kanske inte har hänt så mycket i mitt huvud angående de sakerna, har det hänt miljontals bra saker som rör medvetenhet. När jag skrev om hur mycket jag tränade, vad som fungerade (fokuserat på viktminskning - men det skrev jag ju aldrig rakt ut), vad jag inte åt och att jag minsann hade gjort det och det så jag skulle få "unna mig" (hatar uttrycket) det andra, då tänkte jag inte ens på att det var något. Nu förstår jag inte hur jag kunde skriva ut sådana tankar.
Jag är medveten om att sådana tankar inte är sunda och jag är medveten om att det varken angår någon annan eller gör någon nytta att redovisa allt för alla alltid. Men när jag skrev allt det där kunde jag verkligen inte se det ur något annat perspektiv än mitt eget och jag blir så ledsen när jag tänker på alla jag har påverkat negativt.
Jag syftar givetvis inte på när man har ätit en god middag eller vill tipsa om ett roligt recept man nyss testade. Inte heller när man vågade sig på den där träningsformen som var så rolig eller att man nyss har har tagit sig igenom det där loppet (och nej, det behöver inte vara ett maraton).
Någon gång. Måttligt.
Men att hela tiden redovisa tid, mängd, vikt, distans....siffror siffror siffror. Allvarlig. Av vilken annan anledning än den att jämföra, bevisa och öka på hetsen?
Givetvis förstår jag de som driver träningsbloggar...eller nej, det gör jag inte, inte fullt ut. Vilken nytta ger egnetligen redovisandet av vikter, set och repetitioner när alla människor och kroppar ändå är olika och man inte kan kopiera någons träningspass rakt av? Visst känns det bra att kunna öka i vikter om ens mål är att bli strakare, men måste hela välrden veta antalet kilo? Inte för att jag längre följer några sådana bloggar så jag kanske är helt ute och cyklar angående innehåll. Men borde inte fokus ligga på träningsglädje, tips på nya varierande övningar eller ett utbud av träningsformer där en kan hitta sin egen typ?
Visserligen riktar ju vissa sig mot speciella saker och inte vill ha en blogg om annat än till exempel styrkelyftning eller distanslöpning. Men måste allt jämnt och ständigt redovisas?
Man kan vrida och vända på det i alla möjliga vinklar, men nu har jag spårat ur en aning från det jag började med. Främst tänkte jag väl egentligen i allmänhet. Visst ska man kunna skriva vad men gjort en dag och denna dagen kanske innehöll träning och en lunch på stan. Absolut. Men det finns ju gränser. En ständig redovisning anser jag inte tilför någon nytta, snarare att det bara späder på hetsen då folk lätt jämför sig med varandra. Om hen har tränat i och så måste kanske jag också göra det för att vara "duktig" jag med? För det är väl det som förmedlas till oss idag? Träna utan gränser och ät enligt de senaste trenderna om vad som anses vara "nyttigt" så duger du, då är du duktig.
Men är det sant? Nej! Ta hand om dig själv på bästa sätt - både din kropp och knopp - och gör det du mår bra av. Lättare sagt än gjort va? Det kan du ge dig på, men att hetsa fram ett välmående och göra saker bara för att "man ska", det håller inte i längden. Gör det av rätt anledning och gör det för din skull.
Nu har jag både skrivit mycket annat och mycket längre än vad jag hade tänkt, men det blev bara en sådan chock för mig att se att det bara var något år sedan jag också höll på att hetsa öppet så där (plus att jag har så sjukt mycket tankar så bokstäverna bara flyger fram). Skillnaden mellan nu och då är att jag helt enkelt har fått en större medvetenhet och det har jag förmodligen till största del att tacka...håll i er nu...
Livskick för. Förvånande va? Förmodligen inte. Men jag är så tacksam över allt jag har blivit medveten om. Dock finns det ju alltid mer, det finns säkert saker jag gör som fortfarande hetsar och triggar. Men jag försöker att undvika det och är glad över att jag faktiskt kan
tänka på vad jag skriver, delar och gillar på internet.
Jag vill inte sprida hetsen. Vill du?
