Jag önskar ibland att det fanns en orsak

Får jag lov att klaga som fan på att bloggappen inte sparar det man har skrivit? Råkade klicka på "arkiv" medan jag skrev och hipsvisp var det ca 30 min långa inlägget borta. Men inga bittra miner här inte. Bara lite. Men nåväl, jag får skriva av mig lite nu. Förmodligen kommer detta missuppfattas. Men jag skriver ändå. För mina tankar mår bäst av att hamna på papper. Där de i och för sig redan är i min lilla bok, men det verkade inte räcka.

Visst är jag tacksam till tusen över att jag har, och har haft, det så bra. En familj som bryr sig om mig. Tak överhuvudet och mat på bordet. Underbara vänner som alltid har funnits där för mig (visst har vissa tillkommit under åren och vissa har försvunnit, men jag har alltid haft någon). Inga enkonomiska bekymmer. Inga sjukdomar. Jag har aldrig blivit varken misshandlad, mobbad, utnyttjad eller varit med om något annat traumatiskt. Ingen har pressat mig eller sagt att jag inte duger. Jag har fått den hjälp jag behöver. Och skolan har gått bra. Ett toppenliv helt enkelt. Alla fall förutsättningarna för att må bra (vad jag har gjort med dem är en helt annan femma).

Men ändå har jag nekat sådana mängder med mat som vissa inte ens har möjlighet att komma åt, frivilligt givit mig sår på kroppen, proppat i mig fler tablettkartor än jag kan räkna på både fingrar och tår och kräkts upp mat som somliga hade kunnat dö för.

Men jag har ingen anledning.

Visst är jag tacksam över allt jag har. Och allt jag har sluppit uppleva. Jag önskar inte att jag hade varit med om något som hade gjort att jag mår dåligt. Men. Jag hade velat ha en konkret orsak. Kanske för att få bli tagen på allvar. Ja, jag har många gånger inte blivit det. Detta är en av anledningarna. Jag har ju det så bra. Ja, jag har det bra. Och det är det jag måste hålla med om för jag har inget "därför". Så istället för att förstående säga "jaha är det därför hon mår dåligt" sägs det "ja men varför mår du dåligt, vad har hänt?". INGENTING HAR FAN HÄNT!!! OM JAG HADE KUNNAT BESTÄMMA HADE JAG SLUTAT MÅ DÅLIGT!

En orsak är ibland den enda som behövs för att förklara. Och jag har inte den orsaken.

Det ska inte behövas en orsak... Men jag förstår hur du menar! Jag har själv inte velat kommunicera det jag vet startade mitt dåliga mående, men då väcks lite samma typ av ifrågasättande som du tar upp. Dessutom "försvann" min orsak under tiden jag var sjuk - men det gjorde mig ju knappast frisk.

Jämför med en fysisk åkomma: du kanske blev förkyld för att en bekant nös åt ditt håll. Det betyder inte att du blir frisk bara för att du håller dig ifrån din bekanta. Och ibland blir du förkyld utan någon uppenbar smittokälla. Du är sjuk på samma sätt för det.

Tacksamhet är fint. Men det får inte bli något som ställer krav på gott mående. Livet är, tyvärr, inte så simpelt.

(Mao: bra poänger du lyfter hoppas många läser och tänker till!)

Min fina vän, du skriver om så viktiga saker! Jag önskar att hela världen läste din blogg:)

Massor med kramar! Nej, de behöver inte finnas en orsak för att må dåligt, vissa har de och andra inte, men oavsett vad som kan man må lika dåligt. Du har så rätt i de du skriver Sofia.
Kram!