Jag önskar ibland att det var något annat som var svårt

Som jag pratade om i mitt förrförra inlägg så tänker jag på en del saker. Som kan missuppfattas om de skrivs. Men jag skriver ändå. För jag kan inte hjälpa att jag funderar på vissa sätt.

Helst av allt skulle jag ju vilja må bra. Men. Jag annars hade önskat att det var på ett annat sätt. Att problemen var annorlunda, att de "passade mig bättre". Inte för att jag säger att något är lättare än något annat. Men jag är allt eller inget. Och att ha problem med två saker som inte går att utesluta från livet är svårt. Jag säger inte att det är lätt att inte skada mig, men där kan jag faktiskt välja att jag inte ska skada mig något mer i hela mitt liv. Då blir det lättare för mig. Att kunna se en möjlig framtid där jag faktiskt inte skadar mig. För mig går det att se ett sådant liv. Försöka göra slut en gång för alla. Liksom försöka lägga det bakom mig. 

Det kan man inte med mat. Eller motion. Det är två av våra behov. Vi kan inte sluta äta för resten av livet. Och vi kan inte sitta still resten av livet. Men man kan inte heller bara äta. Eller bara motionera. Det måste finnas en balans. Och det är det som är så svårt. Som att jag skulle gå runt med *mitt skadningsverktyg* fasttejpat på armen hela tiden. Eller ha ett schema som säger att jag får, och ska, skada mig endast på tisdagar och söndagar mellan 18-19 och såren ska bli si och så stora - exakt. 

Den här balansen att hela tiden behöva göra lagom. Inte för mycket. Inte för lite. Trots att det finns något som ligger och puttrar hela tiden som gör att man påminns.

Jag förstår om detta inte skapar någon logik, men att tvingas ha det här i mitt liv utan att kunna ta bort det helt, känns ibland som en omöjlig ekvation. 

Och ibland hade jag bara önskat att det gick att välja bort dessa behov från livet.

Förstår dig precis.
Mat är ju ett nödvändigt behov. En alkoholist kan sluta dricka, men vi kan inte sluta äta. Jag tror att man kan bli helt fri, och inte bara frisk. En nykter alkoholist dricker ju som sagt inte men en 'frisk' anorektiker äter ju men oftast väldigt kontrollerat.
Att ta sig ur spiralen med kontroll är så förbannat svårt, men jag vill tro att det finns en väg för oss.
Tusen kramar! <3

Jag tror på dig<3