"Liselottes inlägg fick mig att fundera mer över det som jag länge haft i tankarna, nämligen omvärldens bild av ätstörningar. Jag upplever att den generella kunskapen om och insikten i vad ätstörningar kan innebära är väldigt begränsad. Uppfattningen är fortfarande att en person med en ätstörning är lika med en ung, mycket mager flicka. Anorexi är visserligen vanligt – särskilt hos unga tjejer – men ätstörningar finns i alla grupper: hos tonåriga tjejer, hos medelålders män, hos kvinnor, pojkar, barn och gamla. Det skulle behöva bli tydligare att det finns andra typer av ätstörningar än just anorexi och att det under samtliga diagnoser finns miljontals individuella variationer.

Uppkomstmekanismerna för en ätstörning kan skilja sig mycket åt, det kan röra sig om allt från en form av självdestruktivt beteende i samband med ångest, till att vilja gå ner några kilon av hälsoskäl, till att vilja prestera bättre i sin idrott. Långt ifrån alla ätstörningar grundas i ett missnöje med utseendet utan kan formas av helt andra orsaker (därmed inte sagt att utseende- och hälsohetsen gör det lättare för någon med en ätstörning…) Det är vanligt att ha en störd kroppsuppfattning när en har en ätstörning, men inte allmängiltigt. Likaså är det vanligt att dålig självkänsla ligger till grund för många ätstörningar, men det är heller ingen regel.

Den största gruppen av ätstörningsdiagnoserna är ”ätstörning utan närmare specifikation” (UNS). I denna grupp och hos personer med bulimi finns säkerligen ett stort mörkertal då de inte behöver vara förenade med under- eller övervikt. Det syns alltså inte alltid utanpå när någon lider av en ätstörning. En ”normalviktig” person kan ändå i högsta grad vara sjuk i en ätstörning, ha energibrist, svår ångest och ett mycket inskränkt liv. Det innebär bland annat att den som har varit sjuk i anorexi och gått upp några kilon i vikt fortfarande kan ha problem med maten. Ätstörningen kan ha antagit en annan form och kommentarer som ”men nu ser du ju mycket friskare ut!” kan därmed landa ganska fel. Det innebär också att en person som utåt verkar glad, pigg, vältränad osv kan ha dolda problem. Kommentarer som ”du som är så naturligt smal” eller ”du är så duktig som tränar så mycket” är därmed heller inte alltid så genomtänkta.

Beteendet kring mat och ätande kan också skilja sig totalt mellan olika personer med ätstörningar. Vissa klarar inte att äta när andra ser på – andra klarar inte att äta när de är ensamma. Ibland märks en ätstörning inte heller vad gäller det matbeteende som visas utåt. En person med hetsätningsstörning eller bulimi kan exempelvis äta helt normalt (eller pyttelite) när hen inte är ensam. Likaså kan även den som ”klarar” att äta godis ha en ätstörning – olika saker är ”farliga” för olika personer. 

Ätstörningar kommer i oändliga former och variationer och tyvärr är kunskapen om detta låg. Det kan vara svårt att få hjälp och stöd, särskilt för den som inte är extremt underviktig (därmed inte sagt att vården av personer med anorexi är perfekt…långt ifrån). Det finns dock ljuspunkter och jag listar några av dem här nedan:

Livskick

Frisk&Fri – Riksföreningen mot ätstörningar

KÄTS

UMO.se (ätstörningar)

…och du, tveka inte att söka hjälp för din ätstörning. Det kan vara en lång och jobbig resa att bli frisk, men det är värt det och DU är definitivt värd det! ❤"