Jag har inte sagt till nån att du blev kvar här igår, fast det är svårt att hålla tyst när alla frågar hur det går

Jag skrev att det kändes bra att jag öppnade mig så jag kunde börja skriva mer här och blaha blaha. Hur gick det med det då? Nä, inte speciellt bra. Men på något sätt kändes det som att jag, efter jag skrev om allt, inte kunde skriva annat än bra bra bra saker. Jag vet inte riktigt varför egentligen. För både jag och troligtvis de flesta andra förstår väl att det inte bara går upp. Det gör det inte för någon.

Men det är liksom bara en känsla jag har. Att om jag inte säger att allt är på topp så är det, utifrån, lika med att min värld rasar samman. Vilket det givetvis inte är. Jag skulle ljuga om jag sa att det var lätt. Att bryta gamla beteenden, destruktiva tankemönster och hur man har byggt upp sin vardag på. Det säger ju sig självt; förändringar är svårt. Men de är inte omöjliga. 

 

Just nu är det dock svårt att skriva. Jag tänker och känner så mycket. Men samtidigt så lite. Och jag har fått så svårt att sätta ord på dessa saker. Men jag tar dagen som den kommer. Väntar ut dagar. Tar vara på dagar. Och klara mig på det.