Dom fattar ingenting...
Filmen som jag pratade om - ja, den är nu sedd. Och ja, jag grät.
Jag blir alltid berörd när jag känner igen mig. Och ja, jag har känt igen mig många gånger i böker, på bloggar, i andra texter och rörlig bild. På vissa plan, vissa delar. Men aldrig så här. Jag vet att man många gånger känner sig ensamast i världen och tror att ingen känner eller har det likadant - det har jag många gånger känt, men ändå förstått att någon annan finns det ju.
Men inte med vissa saker.
Också ser jag den här filmen.
Och om än det bara är en fiktiv karaktär är känslan....ja...jag vet inte hur jag ska förklara. Jag vill inte kalla det för lättnad. Men mindre skam på något sätt. Jag är inte helt ensam. För någonstans måste ju idéerna kommit ifrån. Och ja, meningar som "En enda dag, inte ens det klarar jag av. Fan vad jag är misslyckad. Fet och misslyckad." och "Tänk om inte pengarna räcker" fick mina ögon att skapa mitt egna lilla Niagarafall. Bara för att...jag äntligen känner exakt var jag är. Eller nej, jag vet inte hur jag ska förklara. Men berörd blev jag. Och ont i hjärtat fick jag.
Så många kvällar. Så många nätter. Som jag låg sådär. Och tänkte. Och grät. Och tänkte.
Jag skulle dock vilja ändra till "Alla med en ätstörning är oftast inte smala...", för det finns annat än anorexi och bulimi också. Fast meningen är ju sann, så det är inte det, men jag tycker ofta bara anorexi och bulimi nämns och anser att informationen måste vidgas. Hetsätningsstörning och UNS finns också (och ortorexi givetvis, trots att det inte är en egen diagnos ännu). Dock är ju filmen typ från 1997 och kunskapen har ju förbättras på de 18 åren - hetsätningsstörning blev ju nyss en egen diagnos så... Men ja, jag tror inte jag behöver säga så mycket mer.
Kommentarer
enbulimikersbeknnelser.blogg.se
Ska check it out!
Svar:
Sofia Kihlström
Lina
Hej! Vart får jag tag i den här filmen??
Svar:
Sofia Kihlström
Trackback
