Jag gillar att blogga. Uttrycka mig i text. Förmedla tankar. Skriva av mig. Ja, det är både roligt och funktionellt helt enkelt. Men jag vill inte skriva ett inlägg bara för att skriva. Bara för att något ska publiceras. Ändå känner jag att något måste komma upp - mina få läsare till trots. Ni må vara få, men jag uppskattar varenda en av er som orkar och vill läsa något av det jag skriver så det är klart jag vill bjuda på nya inlägg. Men att skriva för skrivandets skull, för att jag tänker att jag måste, nä det är inte riktigt därför jag vill ha min blogg. Jag har många tankar. Många starter på inlägg. Som kommer komma upp - när de är färdiga. För här på klipparen (åh min älskade bästa vän vad jag är glad att du är "frisk" igen!!!) kommer vågar av reflektioner och tankar som kan bilda ett och annat inlägg. Dock måste jag bara komma ihåg allt jag tänker så jag kan skriva ihop något. Det är nog den största utamningen för mig - jag med mitt guldfiskminne.