Varför ett fack? Varför inte bara "jag"?
I played a different game then.
They called me a different name then.
Då. Förr. Var jag träningsnarkomanen, hälsofreaket... Det var mina namn. Det var efter de reglerna jag spelade. Mycket gjorde jag bara för att "det är ju jag, det ska jag göra", jag gör även vissa saker idag för att "det var ju jag".
Nu har jag precis börjat läsa konst på folkhögskola. Nu är jag inte hälsofreaket. Nu är jag den kreativa med en egen liten pysselhörna i lägenheten. Eller?
Vi vill gärna placera folk i fack. Även jag har kommit på mig själv med att försöka placera in mig själv. "Jag är den...". Men jag är inte "den". Jag gillar en massa saker, jag gör en massa saker, men jag är inte något av det. Kan jag inte bara få vara jag? Vet det nu är. Och kanske inte heller det behöver vara solklart, att veta vem en är. Kanske en inte måste sträva efter svar på alla frågor. Bara låta svaren komma. Om de någonsin kommer. Annars kanske det också kan vara okej. Att hela tiden vara lite osäker. Det kanske är det som är själva grejen. Att inte behöva bli stämplad som något eller någon kanske bara låter en få vara öppen för möjligheter som gör att man aldrig kan veta säkert. Att man alltid upptäcker nya sidor av det som är "jag". De kanske alltid har funnits där, men som man, genom att bli insatt i något fack, aldrig upptäcker.
Visst kan man både vara kreativ, sportig, glad och social, men man ska inte glömma bort att det inte är det enda man är. Det är delar av en. Delade av ens jag. Som är dynamiskt. Föränderligt.
Kommentarer
Trackback
