För att de är de bästa fröknarna
Egentligen vet jag inte varför jag ens gav mig in på detta när jag
1, jag har alltid tyckt det har varit så sjukt svårt att rita formen på ett stråkinstrument.
2, jag hade långt ifrån en tunn silverpenna till att måla strängarna med så jag fick sitta och skrapa med tandpetare, måla dit, skrapa bort osv.
Så varför gjorde jag då detta? För att jag kanske slutar orkestern och för att jag vill ha något att tacka de mest fantastiska fröknarna med.
En fiol till Lilian, en viola till Marianne och en Cello till Monika.
Ja, det ska föreställa det i alla fall.
Och snart är det orkesteravslutning med bowling!!
Uppdatering:
Lilian, Marianne och Monika blev jätteglada och då blev jag jätteglad och nu kan jag liksom inte sluta le :')
Kommentarer
Trackback
