Skapandets magi

Det var så länge sedan jag gjorde någonting, skapade någonting med mina händer - trots att jag har haft hur mycket tid som helst på sjukhuset. Jag tror inte ens jag har ritat eller målat någonting sedan tidigt på hösten förra året då jag fick några skolpermissioner. Idag började jag dock göra någonting (men vad kan jag inte säga för somliga personer får inte se det ännu, hihi) och jag bara kände så fort mina händer fick börja jobba att åhh, just ja, det är därför jag älskar det här. Det fick mig att må så bra direkt trots att det blev lite fel från början och jag inte blev riktigt nöjd, men det gjorde liksom inget för mina händer fick jobba. Redan när jag fick idéerna för det jag skapade kände jag den där ivern, glädjen och pirret i magen som jag kan känna när jag får idéer på saker jag vill skapa. Kan tilläggas att jag dessutom hade energi till att göra saker idag också vilket säkert spädde på de positiva känslorna för skapandet. Underbart om den där järninfusionen faktiskt kan råda bot på min enorma trötthet.



Porträtt, projekt och avslutning

Lite sent publicerat, men ja...det har hänt mycket - både i skallen, med mobilen (och därför bilder) och med allt runtomkring. Det blev dåliga bilder också, men jag tog dem i ren hast...
 
I alla fall
Den sista delen vi har gått igenom på konsten har varit porträtt. Vi har hållit på med detta hyfsat länge, men ändå känns det inte som att vi har hunnit något alls. Det har i och för sig varit många dagar som har gått bort på grund av röda dagar och andra skolsaker. Det här i alla fall det jag kommer ihåg att vi har gjort.
 
Detaljstudier av...ja, jag hoppas det syns vad det är som jag har ritat. Vi ritade i alla fall av delar av varandra framifrån, snett framifrån och i profil.
 
 
Sedan skulle vi rita av ett helt porträtt av varandra.SNABBT. Inte min starka sida liksom. Men jag blev i alla fall klar, men så likt blev det ju inte.
 
Avslutningsvis gjorde i acrylporträtt och det var jätteroligt - men så himla svårt! Jobbade bakifrån - från mörk bakgrund - och lade på de ljusa partierna och lämnade ut skuggorna. Jobbade med schumringsteknik, alltså med väldigt torr färg, och gjorde ett svartvitt porträtt som vi sedan laserade (målade med vattning färg) färg på. Och som alla slet med det här alltså. Men vi blev klara!
 
På öppen ateljé upplever jag det inte heller som att vi har hunnit något, men vi gjorde i alla fall gipsfigurer på ståltråds- och aliminiumfoliegrund. Vi skulle röra oss till musik och när vår lärare stannade musiken skulle vi frysa i den rörelsen och sedan göra en gubbe utifrån den. Jag kände mig lagomt obekväm, så jag stod ungefär såhär hela tiden.
 
Förutom öppen ateljé valde jag till projektarbete. Till ingens förvåning hade jag porslinsmålning med Buffytema. Nåväl, ingens förvåning förutom mina klasskamrater som undrade varför jag inte hade berättat något om detta när jag även visade mitt bildspel på alla Buffygrejer jag har gjort.
 
Nu är det här året på Framnäs slut och jag är så himla glad att jag började här! Ska gå tvåan nästa år och jag längtar redan. Att börja där var det absolut bästa beslutet jag kunde ha tagit då. Jag är så tacksam.
 
 

Klädernas magi

Den senaste tiden har det mesta av mina pengar gått till kläder. Och med det mesta menar jag en hel del hundralappar (trots mycket begagnat). Som vanligt när jag köper något annat än pyssel, skaver det rätt intensivt på mitt samvete, men samtidigt ser jag verkligen vilken enorm skillnad det gör för mig att bry mig om vad jag har på mig. Kjolar, klänningar, kappor, mössor.... Att kolla, kombinera, inspireras...Jag älskar det! Kanske är det för att jag har börjat bli mer bekväm att ha på mig ett större utbud av kläder och inte bara långkjol/ mjukisbyxor och stora tröjor. Jag älskar förvisso när det är mycket tyg som far och flänger, men jag har börjat kunna variera det. Det finns gånger gråten kommer i halsen när jag går förbi spegeln. Det finns gånger jag hellre stannar hemma istället för att göra något där folk kan se mig. Det finns gånger jag väljer den där stora tröjan bara för att jag vill gömma mig. Men det är också så att jag har slutat rikta allt hat mot varenda del av kroppen. Att jag till och med kan säga att jag börjar närma mig acceptans kring någon del. (Nu när jag publicerar inlägget kunde jag byta ut "det är ofta" till "det finns gånger", vilket visar på att jag har kommit ännu längre.) Jag kan nästan ta på mig en kort kjol eller klänning, utan att ens reflektera över att den är kort, att benen syns. Jag älskar dem inte, men jag hatar dem inte heller. De bara finns. Och det är precis dit jag vill komma. Visst finns det dagar och stunder då de negativa värderingarna kommer på löpande band liksom de gör mot resten av kroppen, men de är inte många. Det är liksom att jag inte bryr mig om hur de ser ut längre. Istället tyckte jag det var fantastiskt att de bar mig i timtal i slalombacken utan några som helst problem, trots att det var tre år sedan jag stod på skidorna. Eller att jag, tack vare dem, kan välja fina strumpbyxor att ha på mig.

När jag har hört låtraden: "I let go of fear and the peace came quickly" har jag aldrig förstått hur en rädsla kan försvinna snabbt. Men det var precis vad som har hänt med just den här lilla biten av den stora rädslan. Den här delen av den hatade kroppen. Resten verkar inte gå i samma takt framåt, snarare bakåt, men jag vägrar släppa hoppet på att det ska gå.

Så att jag köper kläder jag egentligen kanske inte behöver, är nog inte bara en dålig sak. Det är ett tecken på att det har blivit betydligt ljusare i mitt liv. För det var inte länge sedan jag spenderade 0 kronor på kläder till mig själv. Det var inte länge sedan jag endast gick i (samma) mjukisbyxor i veckor - och då inte bara för att det var skönt, utan för att jag varken brydde mig (på ett dåligt sätt), orkade eller kunde tänka mig att ha på något som satt åt. Jag påverkas (löjligt?) mycket av kläder, men om att ta på sig en fin kjol kan få mig att må så myclet bättre så är det väl bara en tillgång på fungerande strategier.

Har tyvärr inga bilder på mina nya kläder då det är sällan jag ens tänker tanken på att ta ett foto. Förutom när det gäller grejer jag skapar. Äntligen fick jag en klar idé till den Buffyjacka jag har tänkt göra så länge. Jackan gjorde jag inte, jag skrev bara det sista riktigt stora klassiska "Buffy-pepptalken" på ärmarna och de klassiska meningarna om "The Slayer" på huvan. Tänkte skriva mer, men insåg hur mycket jag spoilade hehe. Blev i alla fall nöjd. Den blev som jag hade tänkt och jag slapp köpa en jacka då jag hade denna som jag ändå tänkte skänka bort.

Tänker texter i teckningar

Jag vet att jag någon gång har nämnt att det jag känner och tänker och skriver kommer ut på olika sätt. Vissa som blogginlägg, vissa som dagboksanteckningar osv, och vissa som dikter/rim/vadfandetnuär. De första har hamnat i dessa böcker och några har jag delat med mig av.
Nu är böckerna fulla, men likaså min hjärna så huvudet fortsätter producera texter som jag faktiskt kan tycka vara kul att spara. I och med att jag ofta tänker mina texter i bilder, så valde jag att utmana mig lite mer och spara kommande texter i min moleskinbok tillsammans med en tillhörande liten teckning - hur lätt eller svår jag vill. Det med att rita ikapp texterna har legat på is ett tag, men jag funderar på att fortsätta utmana mig och lägga upp lite här. Vissa saker känns väl lite för privat - både bland orden och skisserna -, men lite får komma med här för det är ju ändå en del av min kreativa sida. Och det är ett av alla sätt jag gillar att uttrycka mig på.
Som sagt har det legat lite på is, men denna lilla skiss gjorde jag i alla fall till den här texten (hösten 2015) när jag och Elin var i Umeå i februari. Var nöjd då, nu när vi har haft en genomgång av porträtt på skolan tycks jag bara se felet med denna, men aja.



Omklädda spislock

Köpte spislock på second chanse i Öjebyn till min spis, men jag sökte inte efter några som skulle passa in eftersom jag förstod att det skulle bli svårt (och inte lika roligt).
För att fixa till dem klippte jag ut lite tyg från min vaxduk som ändå var för stor och bara klistrade fast med Karlsons klister och nog måste jag säga att jag är nöjd.



Några (många) veckor skulpturer och produktivt på öppen ateljé

Vi skulle rita av varandra med fel hand och utan att kolla på pappret. Sedan skulle man byta bild med den man hade ritat av så man fick bilden på sig själv också skulle man göra så med alla så man tillslut hade massvis med bilder på sig själv. Därefter skulle man välja ut en och göra det i ståltråd.


En ståltrådsskulptur som skulle kunna stå själv.


Vi blötte toalettrullar och formade gubbar av dem. Såhär söta blev mina!

En skrotskulptur som ska illustrera en låttitel, filmtitel, en del av en låt eller dikt. "They don't even know you, all they see is scars. They don't see the angel living in your heart."

Vi gjöt gips i en kondom och min blev en larv.

Vi gjöt även gips i ett mjölkpaket och efter mååånga timmar så blev min en ljuslykta när jag smälte i lite stearin i hålet jag gröpte ur.

Ännu en skrotskulptur gjord av enbart korkar (+lite kartong som ni ser). "I know, I gotta get out into the world again."

Vi skulle skriva tre saker som beskrev oss och jag skrev: ambivalent, känslosam och socialt inkompetent. Sedan skulle vi göra ett djur i keramik som vi förknippade med det. Jag kom direkt att tänka på Elins katt Dexter haha.


Vi skulle göra ett bruksföremål i keramik och då valde jag att återskapa ugglevasen jag gjorde i åttan, bara några snäpp mindre denna gång.


En tredje skrotskulptur (av typ sådant som finns i paket för att fylla ut, alternativt skydda, innehållet. Dessa var små mjuka, färgglada saker som var i ett paket jag fick av Delice från Lush för typ hundra år sedan). Skulle illustera låttiteln "Roots before branches".

Under lektionerna på öppen ateljé under denna tid har jag hunnit med en del.
Första lektionen målade alla på ett stort papper som var spänt över borden där vi sedan skulle leta fram ett djur som passar in på oss. Sedan skulle vi måla det här djuret igen. Jag hittade en liten rosa apa.

Detta kallades frotage och då skulle vi gå runt och söka mönster och få fram dem på pappret genom att lägga det ovanpå mönstret och dra med ett tjockt blyertsstift. Sedan skulle vi bygga ihop en bild.
 
Favoritlektionen på öppen ateljé: måla känslor! Vi fick dra lappar på känslor och sedan skulle de andra gissa utifrån målningen. Detta skulle då föreställa skam. 
Och det här förvåning. På DBT:n fick vi lära oss att förvåning är en neutral känsla och jag skulle själv beskriva den som en liten paus (det där vita tomrummet bakom de svarta väggarna) som sedan leder till någon annan känsla (därav alla färger som strömmar mot dessa väggar). Om ni fattar vad jag menar haha.

Vi skulle göra ett självporträtt av sillespapper genom att stirra i spegeln som var uppsatt framför var och en. Nä, jag pallade inte den uppgiften utan kollade istället på en bild av Sarah Michelle Gellar.

Så en hel del har skapats denna termin. Och idag har vi skulpturutställning!

Mhm, jag gillar blommor




För skapande är det bästa




Jag fixade en lampa



Vardagsrummet har varit så mörkt trots min taklampa så jag fixade ihop en för 150kr.

Några veckors akryl

Akryl är himla roligt, men kanske inte det bästa för mig egentligen då man kan jobba hur mycket som helst med det; mål, måla över, måla, fixa till något, måla över, måla...ja ni fattar (akvarell är nog bättre för mig egentligen). Men jag har gjort alla uppgifter vi skulle göra - dock inga fler så det blir inte så många.
 
Stilleben på frukter var vår första uppgift för att hitta färg och form. Päronet blev väldigt platt men det insåg jag först ett tag efter att jag var klar, men jag orkade inte ändra på det.

Nästa var måla från mörk bakgrund då jag gjorde en Buffybild. Höll på med denna i en evighet.
 
Vi skulle göra en bild med akryl där vi även fick blanda in en massa andra material så som snören, folie, papper osv, men den skulle även förmedla ett budskap - vad kommer jag att skriva om en annan dag.


Här gjorde vi en metod som heter "häll och dräll" där vi jobbade med att smeta på färg, spruta vatten med en vattenspruta och vrida och vända på bilden för att...ja helt enkelt hälla och drälla. Sedan skulle vi leta fram motiv i häll- och drällmönstret och fortsätta måla. Jag fick fram en skog och en varg.

Det vi har gjort under den här tiden på öppen ateljé är en serie (som jag absolut inte tänker visa) och arbetat med collageteknik.Så genom att riva ut bitar från olika tidningar skapade jag en bild på Putte. Och jag blev väldigt nöjd.
 

POP tape - perfekt för läskiga brevinkast

Jag blev så himla rädd när jag hela tiden såg saker som speglades i mitt brevinkast

Så jag gjorde något åt saken när SKAPA äntligen fick in POP tape

Det blev en liten ros också





Akvarelldelen är nu slut

På skolan har vi gått igenom en del av alla tekniker och material som vi ska lära oss om. Vi började ju som sagt med akvarell och nu har jag både en helt annan uppfattning om det och även en helt annan inställning till det. Det är ju roligt! Svårt, men roligt. Och jag har nästan kunnat lägga pressen åt sidan. Okej, inte riktigt, men med tanke på att jag endast fått ett sammanbrott (och detta var rätt litet ändå), så ser jag det som att jag har kunnat byta ut pressen mot nyfikenheten till att lära mig.  

Och om jag har lärt mig? Att jag har! Vår lärare är toppen och det är så många småsaker som man inte tänker på. 

Jag ville först inte visa något eftersom det inte är några vackra konstverk precis, men sedan tänkte jag att varför inte visa allt? För att visa att en kan visa det en har gjort trots att en inte är värsta Picasso. Så nu visar jag lite övningar också. Från genomgångarna. Som vi gjorde bara för att lära oss och testa på olika sätt att måla olika saker innan man komponerar ihop en egen bild.

Detta är då några färdiga alvarellmålningar (okej, den med gröna grejer på var typ egentligen en övning men jaja) plus ugglan som jag gjorde första gången i någon annan typ av färg. 
Att jag ens har blivit färdig med några bilder är ju ett under!

Har även ett tillval som heter Öppen ateljé och det har inte något med konstlektionerna att göra. Vi skulle måla "jag som träd" med temperablock och sedan rita av ett av föremålen som man fick välja på. Nu håller vi på med serier. Om jag visar den återstår att se...



Dörrkrans

Jag vet inte riktigt vad som fick mig att dra slutsatsen "ståltråd + gamla hopknutna tygbitar + gamla nycklar = en dörrkrans" men ja...




Inte speciellt nöjd så när jag kommer på vad jag ska göra så gör jag nog om den lite.

Halvt Buffyskor

Musiken är Buffy i alla fall.
Får se om jag vågar använda dessa kritvita skor...
 

Tröja i Panduros Tildatyg


Sydde mig en liten tröja häromdagen. Eller snarare häromnatten - jag satt uppe till tre med min älskade symaskin. På baksidan är den lika blommig som ärmarna, kragen och fickan.

Vad händer nu?

Jag är ju inte riktigt den som berättar vad jag har gjort, gör eller ska göra. Men nu tänkte jag bara göra en liten uppdatering på vad som händer, för det händer ju faktiskt en hel del.

Jag trivs verkligen jättebra i Piteå och jag fullkomligt älskar min lägenhet. Piteå är så mysigt och det är så roligt att vara på ett nytt ställe där man kan gå runt och upptäcka saker. Härikring där jag bor finns typ allt jag älskar: vatten, mysiga stigar, lite kuperat och bergigt, skog och välklippta gräsmattor. Jag bor utanför stan, men det är ändå bara några minuter bort med cykel. Det är även cykelavstånd till skolan om än det dock är lite längre.

Framnäs Folkhögskola som jag går på är för övrigt ett ställe jag verkligen längtar till! Det känns absolut som rätt val och konstlektionerna, läraren och klassen är jättebra! Jag har lärt mig så mycket under den här korta stunden och än så länge har vi bara hållit på med akvarell så jag ser verkligen framemot de andra teknikerna också.

Här hemma har jag pysslat en hel del och fått iordning min lägenhet precis som jag vill ha den. Jag har även sett en hel del Buffy med Elina som bara bor tvärsöver gatan och det är så roligt att ha någon så nära. 

Igår var Elin från min klass här (eller ska vi säga idag eftersom klockan var halv fem när hon gick...) och vi pysslade på med armband också fortsatte hon lära mig rita på det jag gjorde när vi sågs förra veckan. Japp, jag vet inte hur men jag har ritat. Ett helt porträtt nu faktiskt. Och det var det som skrämde mig mest, men på något sätt tyckte jag det var jätteroligt när jag väl hade börjat. Svårt, men roligt.

Idag ska jag till Lule för att träffa Rebecca och Anna. Imorgon kanske jag får träffa Lina och till veckan blir det Buffy med Elina och besök plus övernattning med Izza, Hanna och Tilda. Jag och Elin ska även på second hand road trip, typ. Också blir det härlig skola såklart. Och DBT. En full vecka med andra ord. Men roligt. Jag känner mig fan lite social.

Detta var alltså det jag åstadkom i porträttväg, men för att vara mitt första porträtt någonsin (förutom det jag gjorde i sjuan som aldrig blev färdigt) så är jag rätt nöjd ändå. Visst är det mycket jag är missnöjd med, men jag får försöka tänka på att jag aldrig gjort detta förut. Jag fick mycket hjälp av Elin och det var verkligen mycket att tänka på, många småsaker som gör stor skillnad.





Decoupage på glasögonfodral

En liten present till mamma som alltid tycks ha misshandlade läsglasögon.
Före:
Efter en omgång med glansigt decoupagelack och decoupagepapper:




Lägenhetspyssel i repris

Bilder från mitt nya, egna hem får ni inte förrän det är helt klart, vilket kommer vara efter vi kommer hem från Prag i september då jag tar hit min älskade lilla bööördis. Men nu slänger jag in ett samlat inlägg med grejerna jag har fixat till den. Har säkert glömt något men jaja.
 
Här är då lite av sakerna. Så som: sax, hattar till torrvarorna i skafferiet, en typ av magneter och en annan typ, tvålpump till badrummet, spray till diskmedlet och en pennkorg på köpet, syskrin, bordsunderlägg, spetskuddar, knivar, tvålpump till köket, gryt- och glasunderlägg, skålar och ett till grytunderlägg.
 
 
Jag har ju målt en hel del möbler också om ni har missat det. Som TV-bänken, vitrinskåpet, köksbordet, skoskåpet, varagsrumsbordet, pallen och hurtsen.
 
Och som vanligt ligger ju allt annat och de äldre sakerna kvar under kategorin Pyssel.
 
 
 

It's time to see what I can do, to test the limits and break through



Det tog fem ark papper, många många minuter och mycket energi att göra denna. Trots att det är en notrad som jag dessutom hade planerat inte skulle vara varken rak eller symmetriskt. En rad från Buffy så klart som bara är så klockren att jag behövde ha den att fylla ut mina väggar med. 
Men det tog tid. Och kraft. Och mod.
Hur konstigt det än låter.
För det jag ska göra imorn och det närmaste året är inte "för skojs skull" som jag säger. Jag utmanar en av mina stora rädslor. Men jag är trött på att vara så otroligt rädd för att måla och rita på papper så att det hindrar mig och mina kreativa idéer. Egentligen är det väl inte målandet i sig som är själv grunden, utan det stora ligger väl i rädslan att misslyckas och inte vara "duktig". Men hursomhelst kommer jag mig aldrig för att måla. Jag räds det, kan absolut ingenting, men jag vill så gärna lära mig. Det är det jag försöker intala mig - jag är där för att lära. För att jag vill lära mig nya tekniker. Det skrev jag också i mitt personliga brev, att jag inte var bekant med några som helst tekniker inom det området men att jag gärna ville lära mig. 
Jag vill lära mig. 
Jag vill lära mig. 
Jag vill lära mig. 
Upprepar det gång på gång.
 
Men jag är också fruktansvärt rädd. Det är inte längre någon skräckblandad förtjusning, utan bara rädsla. För tänk om alla har förkunskaper trots att det inte krävs. Tänk om de är Picasso hela bunten. Och om ingen vill umgås med mig för att jag är dålig. Det är massa om "tänk om de tycker"-tankar. Och jag hatar det! Jag vill ju vara en sådan som inte bryr sig. 
Men jag bryr mig. 
Och jag är rädd.
 
Men. Det är dags att testa mina gränser och se vad jag kan åstadkomma. Vad jag kan övervinna.
Jag gjorde det jag tänkt göra sedan i Maj på vår pysselkväll i tisdags med Emma och hennes fina släktingar. Och tänka sig, jag tyckte det var roligt! Och det gjorde mig så fruktansvärt glad.
(Buffy igen så klart)
Men rädslan? Den finns kvar och den kommer bara stiga fram tills dess att jag sätter penseln i min hand inne på Framnäs. Vad som händer sedan får framtiden visa.
 

Matchande sax

Matchar min kökssax med mina knivar med hjälp av Panduros sprayfärg - vad annars?

Tidigare inlägg
RSS 2.0