Utseendefixerade kommentarer på bilder

Jag har länge varit less på dessa utseendefixerade kommentarer. Speciellt på bilder på internet. Och ännu mer på kommentarer, svar på kommentarer, svar på svar på kommentarer osv.

 

Visst kan jag också slänga ur mig någon kommentar som är uteseenderelaterad - mest/typ bara i verkligheten dock -, men rent generellt är jag sjukt less på dem. Visst att man ska få lägga ut bilder på sig själv, men ofta tycker jag de efterföljande kommentarerna går helt till överdrift. Kanke har många inte mycket annat att kommentera än att ge en komplimang om personens utseende? Eller kanske ser många utseendet som det viktigaste? Vad vet jag. Det jag vet är att jag både tycker det är tröttsamt och sorgligt hur utseendefixerade kommentersfälten på mångas bilder är.

 

Lade ut denna bild (eloge för mig, typ) på Instagram och Facebook för ett tag sedan - bara det att jag tog den jävla bilden är ett under - med lite text.

Och jag fick inte en enda kommentar om utseendet. Och det kändes så bra! (Och om jag någonsin får några, klarar jag ändå inte av att ta åt mig, eller så tror jag inte på dem så de spelar ändå ingen roll). 

Jag fick däremot kommentarer som sa att det var bra att jag skrev om ett sådant viktigt ämne, sa att de sände mig kramar, att jag är stark, att jag skrev bra, att det är viktigt att vi måste våga prata, att jag är imponerande, att jag är en förebild, frågade om hen fick dela det jag hade skrivit, att mina ord har hjälpt och att jag är modig (vilket i och för sig är lite sorgligt för det borde inte behöva krävas mod för att skriva om något sådant egentligen, men i dagens samhälle är det så). Det gjorde mig glad. Det känns viktigare för mig att få höra sådant om mig än positiva eller negativa saker om mitt utseende. För visst att jag har många fixeringar, komplex och allt därtill, men det är ju vad jag tycker. Och det är det som är det viktiga. Och det kan jag jobba med. Att andra bara skulle värdera mitt utseende skulle inte väga ens hälften så högt som att de faktiskt gillar mig för den jag är (vem det nu är) eller ge komplimanger för dessa typer av saker som jag gör, som jag faktiskt brinner för, som jag tycker är viktiga. Det är något som betyder något för mig. Och att läsa att jag har hjälpt någon. Det gör mig mer gott än någon positiv kommentar, om det jag hatar mest på mig själv, någonsin kan ge. 

Att andra inte tycker att jag är mitt utseende (trots att jag så så så många gånger tror det) kan göra det lättare för mig att förstå det. 

Att andra inte lägger vikt vid mitt utseende (samma här, jag tror dock det) kan göra det lättare för mig att inte göra det. 

Att andra värderar saker som rör mig som person kan göra det lättare för mig att så småningom kunna göra det.

 

Det är så mycket lättare för mig att ta åt mig kommentarer som jag fick, och faktiskt hålla kvar vid det, än jag någonsin har varit med en kommentar om utseendet.

 

Jag tycker detta inlägg av Liselotte  är klockrent: Utseendekommentarer : för och emot (Livskick så klart).

Tack för länkning - och tack för att du också skriver om det! :-) För börjar man titta på personbilder på nätet slår det en onekligen väldigt snabbt hur ytligt fokuserade alla kommentarer är. Med det inte sagt att det är ytligt menat - folk vill ofta väl! - men samtidigt så ointressant och oinspirerat i längden.
Att få höra att man är skicklig, modig, stark eller ärlig säger så mycket mer. Glad att du fick sådana kommentarer, och glad att du kan ta åt dig av dem!

Du är en sån himla bra människa på alla sätt, bryr dig om andra och ger så jävla bra pep talks och "advice" (jag kan inte svenska nå mer) och ännu en gång har du rätt. Visst jag skriver också till folk att dom ser bra ut och så, men oftast bara till de personer som jag faktiskt vet är lika fina (om inte finare) på insidan. Men jag blir också glad när folk skickar kramar och försöker få en att kämpa vidare - men för att få dom kommentarerna måste man visst alltid skriva en text där man skriver hur svårt man faktiskt har eller har haft det.

Jag tycker det är bra, då i bl.a. Bloggs också människor avbildas. Men i många Bloggs handlar om "JAG i mina nya byxor", "JAG köpte det för lite / mycket pengar" eller uttrycka sig i nya kläder eller nya smycken. Bilderna är ofta bara en uppsättning, nästan lite narcissism. Något vackert man kan visa, men om stil, innehåll och kommentarer sätta bara på själv projektion värde, är det synd. Detta Bloggs är också tråkigt. I ditt inlägg igår (Solhets) Du skrev om en solbränna och "färgade" hud. Inte alla har att vara brun och ännu färre sätta i ett solarium. Mer än 20 år sedan besökte jag ibland ett solarium (Application nytt jobb eller få en flickvän). Men vi måste göra regelbundet nej. Det var för dyrt för mig, är inte hälsosamt - jag lever för länge "naturligt". Som barn fick jag snabbt en brun hudfärg, jag var blond och såg ljuvlig. Idag mitt huvud är (inte längre blond och mindre hår) också snabbt brun. Men jag tror inte ligga ner i solen.
På sommaren brukar jag sätta en solkräm på och långbyxor är "min vän". Samtidigt, jag har en "enorm" mage. När mina barn var små, de var hoppa på honom. Idag döttrarna tycker inte så trevligt, men det finns. Vad som är viktigare bör vara kärlek till livet, motivation, idéer, intresset för andra människor och samtal. När alla ser likadana ut som i livsstilsmagasin jag inte se personen. De är för lika och enhetliga.Jag tror att män och kvinnor vackrare när de utstrålar personlighet och individualitet 👫. Det är inte dåligt att ha rynkor (får du från skratt) eller celluliter. Eller en stor mage ...🌹 :))