Jag skriver. Och raderar. Och skriver. Och raderar. Vet inte längre vad jag ska skriva här. Vad jag borde. Eller vad jag vill. Jag hade det här som ett sätt att skriva av mig. Jag skriver nästan aldrig längre. Varken här eller någon annanstans (heh, eller jo, på Twitter, lol). Jag säger nästan aldrig någonting längre heller. Har fått svårt för saker jag aldrig haft förut. Och ja, vem ska jag prata med på dagarna egentligen? Klasserna jag inte känner eller mina föräldrar som jag bara känner att jag måste flytta hemifrån från (inget illa menat mor och far - om ni era jävlar fortfarande läser. Inget illa menat med det heller. Kanske.). 

Kanske är detta en anledning till att jag inte skriver längre; jag har fått världens sämsta minne och glömmer allt innan jag typ ens har hunnit tänka tanken (typ vad jag ska skriva) klart. Så nu är hjärnan - det lilla som finns kvar - inställd på sömn eller något. Trevligt att kännas vid lilla (snart sex år) bloggen.

 

Måste bara dela med mig av detta för det är SÅ mig när jag misslyckas med att låtsas vara en bra förlorare/bra vinnare. Ahahah. De som såg mig bankrutta (ens ett verb? om inte så gjorde jag det till ett) alla i Monopol eller förlora i MIG i julas kanske förstår mig.