Jag har uppfattat att det är många som upplever en slags social press, som att inte vara ensam hemma på fredagskvällen, eller gå på en massa sociala tillställningar under julen etc. Det är inget jag upplever alls. Kanske kan det bero på att jag redan i början av grundskolan fick veta att jag var tråkig. Kanske är det smällen man får ta som introvert i ett extrovert samhälle, men det har som aldrig stört mig. Givetvis blev jag ledsen när jag förstod att folk tyckte jag var tråkig, när jag förgäves försökte passa in bland "de populära", men ändå misslyckades och när jag såg hur många från laget umgicks utanför planen men inte jag. Men det är det. Att jag skulle tänka att jag måste göra vissa saker på vissa dagar, lägga upp bilder därifrån på Instagram och visa upp vilket socialt liv jag har, finns inte ens på kartan.

 

Jag har aldrig druckit. Jag har aldrig varit intresserad. Och att trängas inne på någon krog eller stå i kö utanför och frysa ger mig bara obehagskänslor. Visst tycker jag det är roligt att träffa någon av mina fantastiska vänner, ha en mysig pysselkväll eller bara umgås. Men om jag inte har det, utan bara sitter hemma en fredagskväll (som typ igår) så gör det mig ingenting. Jag skäms inte för att jag inte är på värsta partyt. Eller för att jag satt i soffan hela förra nyårsafton helt ensam med mitt pyssel. Inte heller känner jag någon press att tacka ja till en jobbfest eller följa med mina vänner på krogen bara för att inte ses som tråkig (jag vet så väl var jag har mina vänner, att jag vet att de inte slutar umgås med mig annars bara för att jag inte gillar att vara på sådana ställen).

 

Visst är det (tyvärr) mycket där jag bryr mig om vad folk tycker - som jag hoppas att jag kan jobba bort -, men när det gäller sådant här, ja, då bryr jag mig ungefär lika lite som angående detta. Det vill säga: ingenting. En press på att alltid vara där alla andra är, göra det alla andra gör och känna alla som alla andra känner, nej det har jag aldrig känt av. Och jag hoppas att fler kan känna det lugnet.