Det gör det som inte lättare att må bättre när man inte kan sova. Och nog hinner hjärnan spinna på ett x antal varv under tre eller sex insomningstimmar. Eller den skulle kunna göra det. Egentligen försiggår det inte så mycket varken i känslo- eller tankeregistret när jag ska sova, förut var just det mer påtagligt. Nu känner jag mig mest hur himla jättetrött jag är, men ändå kan jag inte somna. Vakna går däremot väldigt lätt, tyvärr. Eller att kunna vakna är väl bra, men att sova när man är trött är väl bättre? Åtminstone skulle det kännas så för mig. Trött trött trött. Dock sover jag rätt stabilt när jag väl har somnat - om jag somnar. Är ledsen över att mitt tyngräcke inte hjälper längre, men jag gillar just det för mycket för att byta till ett tyngre (ja, jag har problem med att se skillnad på objekt och levande varelser). Sömntabletter har jag inte haft på länge. Mina insomninsövningar fungerar inte. 

Jag minns tiden då jag tog bra sömn förgivet. Det var då.

Trötthet är en sårbarhetsfaktor, och att inte kunna sova ordentligt gör inte att en mår bättre precis. Tyvärr.