Sökte direkt fram numret till 32:an, men sedan tog det stopp. Självklart blir en orolig när en människa går upp och tänker gå på en 100-väg i rusningstrafik på en fredag då alla vill hem, men jag började så klart tänka att "jag överreagerar", "någon annan har säkert redan gjort något", "jag borde inte lägga mig i" osv. Överreagerar? Lägger mig i? Det är väl fan bara rent civilkurage och medmänsklighet att göra något om man ser någon som inte verkar vara vid fulla sinnesbruk vandra runt och sedan gå upp på en stor väg?! Och det jag tänkte att jag skulle göra var ju att ringa till 32:an och fråga om de saknade någon, för vem vet, kanske hade han frigång och var på en promenad som gick åt lite fel håll (för nog är det många som haft frigång som inte borde ha haft det). Men jag tänkte bara. Och mådde dåligt. Jobbade okoncentrerat i 20 minuter och sedan ringde jag. Jag var tvungen att kolla. Ja, jag kunde ha fel, men vad fan gör det?! Ingen blir ju skadad över att man bryr sig. Trots ångesten att ringa dit. Så ringde jag.

De hade ingen saknad, men fler än jag hade ringt så både receptionen och polisen var kontaktade och ett tag efter det kom en polisbil från 97:an, in i rondellen och körde mot sjukhuset. Så det kändes bra. Men det känns inte bra att jag ska ha så jävla svårt för att fråga, agera, ha fel, "lägga mig i"... Om jag inte agerar direkt ångrar jag mig. Det vet jag. Och vad gör det om personen jag frågar har det bra, om jag har uppfattat situationen fel eller till och med om någon blir arg? Då har jag i alla fall brytt mig. Följt mina värderingar. Det var ju det jag blev så förundrad över när jag gick (stapplade) där förra året med x antal tabletter i kroppen och rödgråtna ögon. Trots att jag försökte hålla masken, se vanlig ut och bara hoppas på att ingen gjorde något så undrade jag hur igen kunde reagera. Men jag är ju lite så själv. Trots att jag vill fråga. Trots att jag vill hjälpa. Dags att börja vara lite medmänniska kanske.

PS, förlåt för enformig uppdatering, men det är så mycket med flytt och jobb hela dagarna. Snart börjar även det jag försöker förtränga. Men då blir det mindre jobb. Min snälla arbetsgivare låter mig jobba kvar de dagarna jag är ledig vilket verkligen behövs nu. Är ju inte rikt efter ett lägenhetsköp precis. Men den var värd varenda krona! Ska fixa till här så ska jag visa min bäbis sedan.