Lite snack och mycket verkstad

För mig brukar det ofta vara tvärtom. Om jag ska försöka ändra något. Ett synsätt. Eller något som inte är lika konkret som att säga att "nu ska jag städa" också städar man. Då brukar jag snacka mycket. Men att ändra på det, ja det är svårare.

Tänk om allt hade varit lika lätt som detta var. Jag läste några texter, började tänka, skrev detta om solhetsen som jag slavade åt och sedan började jag agera. Och nu har sommaren snart passerat och mitt förhållningssätt till detta är så mycket mer avslappnat.

Inte för att sommaren har varit speciellt solig, men jag har varken hetsat, varit stressad eller plågat mig med kortärmat i kylan bara för att solen har visat sig lite. Jag har helt enkelt inte brytt mig. När någon har sagt att jag har blivit brun kan jag helt ärligt säga att jag har tagit emot den kommentaren helt värderingsfritt. Jag har inte blivit ledsen, men jag har inte heller blivit glad. Bara "jaha, tycker du det". Jag har jobbat i flera lager av tröjor - trots att det har varit sol hela dagen - för det har varit kallt. Jag har inte behövt ha solen som något till som jag måste ta hänsyn till i frågan vad jag ska ha på mig för kläder. Jag har helt enkelt kunnat slappna av i den aspekten. Inte hetsat och stressat över solen. Kunnat fokusera på annat. Jag läste, jag tänkte, jag skrev och jag gjorde en förändring. 

 

Tänk om andra förändringar vore så lätta.

En sol någonstans vid E4:an på väg mot mitt hem.

Min frusenhet har ALLTID fått gå före solen eller sommarkänslor en förväntas ha... Men tidigare har jag nog haft dåligt samvete och tänkt att jag är en dålig sommarsvensk... Inte reflekterat över det tidigare - tack för att du fick mig att göra det! :-)

sv: Jag undrar hur världen skulle se ut om vi vågade fråga lite oftare...?