Fokus flyttas. Här och nu. Där och då. Inne och ute.

Medan ångesten stiger och tårarna pressar bakom ögonlocken, när jag äntligen tagit mig till Byvallen för att se lite fotboll, hoppar glädjen och förtjusningen fram när fokusficklampan riktas mot meddelandet jag läste när jag kom till Sunderbyn. När jag sedan minns var jag befinner mig, fortsätter tårarna att pressa.

För trots ångest.

Trots så många katastrofala upplevelser av inre krig.

Så finns ändå saknaden. Av fotbollen.

Och att se. Men att inte delta. Och veta anledningen.

Det gör ont.

 

Men sedan kommer meddelandet upp i huvudet igen. Det jag hade fått på Facebook när jag kom hem till Byn från Liselotte. 

"Det är inte så att du skulle vilja prova skriva för oss på Livskick?"

 

WHAT?!!

 

Okej. Lyssna här. Eller läs om du har svårt för att höra mig.

1,Johannas blogg var den första bloggen (ätstörnings-, kropps- och självbildsrelaterande osv) jag började läsa när jag tänkte där i tvåan att "kanske är det så här det ska vara för en tjej som går gymnasiet" (nej, ingen ska ha en ätstörning och må skit).

2, Det är Livskicksbloggarna som så många gånger har gjort mig så förbannad och samtidigt jättetacksam. Förbannad för att de har fått mig på fel banor (enligt ätstörningstänktet). Tacksam för att de har plockat fram min klokhet (och vilja) och hindrat mig från att sjunka djupare när riktiga svackor har kommit.

 

Och

 

3, För ett tag sedan skrev jag upp tre punkter, för att motivera mig mot fri(sk)heten, med saker jag ville i framtiden (och då tänkte jag typ "när jag blir stor"). Kan inte fota detta nu då jag är i Byn och listan i Piteå.

Men.

En av punkterna löd: "Skriva för Livskick".

 

Jag säger bara

va?

 

Jag har inte så stor aning om vad det handar om men eftersom jag uppenbarligen avgudar sidan så känner jag mig väl lite smått glad eller så. Inte för att något är bestämt. Eller för att jag tror att jag någonsin skulle kunna tilföra något bra. Men lite glädje har ju aldrig skadat.

 

(och se den söta prickiga filten!) (och min underbara väska!)