En psykiskt sjuk kan fungera som vem som helst!

Som vilken fysisk sjukdom som helst. Du kan fungera. Du kan ha begränsningar. Du kan behöva hjälp. Men du kan vara i en helt vanlig miljö också. Självklart ligger en nybehandlad cancerpatient på sjukhus. En med brutet ben kanske är sjukskriven ett tag eller kanske får arbetet anpassat. En förkyld person kan komma till jobbet om hen inte är alltför orkeslös.
 
Som kan variera från dag till dag. Som kan variera beroende på arbete. Som kan variera mellan olika personer.
 
En starkt självmordsbenägen människa kan behöva vara inlagd. Eller en som befinner sig i en psykos. För någon som har blivit utbränd eller har en depression är kanske har sjukskrivning en bra lösning. En med en depression kan också jobba. Eller en med en ätstörning, schizofreni, panikångest, bipolär sjukdom, PTSD, tvångssyndrom OSV (älskar "osv"). Det spelar ingen roll! Det kan självklart spela roll. En med bipolär sjukdom kanske behöver vara sjukskriven. En kanske är inlagd. Någon annan får medicin. Medan den ena får arbetet anpassat och den andra gör allt precis som vem som helst. Det jag försöker säga är att en psykisk sjukdom kan hindra en från arbete, skola med mera lika lite eller lika mycket som en fysisk sjukdom. Att man inte påverkas alls är väl inte så troligt, men det är ju samma sak om man har en fysisk sjukdom; det kanske inte syns i resultatet, men arbetet bakom är mer än det vore om man mått prima.
 
Vissa behöver inläggning, andra sjukskrivning, några anpassning... Men något som alla behöver är förståelse! Inte hur det är exakt för varje människa som enskild individ, men förstå ATT det är. Bemöta personen som individ, vad just hen klarar av. Är det så att någon behöver vara sjukskriven så behandlas personen på ett annat sätt än en psykiskt frisk, men detta är då utifrån den sjukes bästa. Det är inget bemötande som kränker individen, utan ett som är till för att hjälpa. Om någon däremot inte anställer en med en psykisk sjukdom, som utåt sett kanske jobbar precis som vem som helst, för att hen är just psykisk sjuk då är det annorlunda bemötandet allt annat än okej.
 
Vi ska fortfarande absolut aldirg förminska psykiska sjukdomar, men det är skillnad på att vifta bort en sjukdom och att behandla en psykiskt sjuk person som en jämnlik.
Det är, som jag många gånger har nämnt, precis som med en fysisk sjukdom; begränsningar kan förekomma. anpassningar kan behövas, men man kan även fungera som vem som helst. Låt inte en sjukdom definiera och en hel person.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0