Skyldighet

Jag är ju väldigt mån om att man ska våga prata om psykisk ohälsa. Jag försöker börja hos mig själv, vara öppen. Lättast är det kanske här på bloggen där jag kan uttrycka mig hur jag vill, skriva och har tid att tänka. Fast någon sa till mig en gång, under tiden då jag höll allt för mig själv och hade dåligt samvete för att jag inte sa som det var, att jag är ju faktiskt inte skyldig någon att berätta allt jag tänker och känner. Nä, det är jag inte. Visst, det kan vara bra att vissa i min närhet vet vissa saker, men jag är inte skyldig att öppna mitt hjärta för hela världen. 
Men. 
Jag vill kunna prata. För om jag kan göra något litet med att berätta, så betyder det allt. Jag behöver bara inte känna pressen och skyldigheten. Får försöka tänka på det. Som nu. Så jävla mycket har hänt. Att jag inte ens vet var jag ska börja. Men jag börjar skriva det kapitlet i ett annat inlägg. Nu: inga skuldkänslor.



Kommentarer
Liselotte

Kan vara svårt att hitta den där balansen; mellan det goda (för både dig själv och andra!) i att berätta - och känslan av "borde, bara för att". Men skriva är bra, det ger (oftast) tid till eftertanken som behövs för att landa rätt!

Svar: Ja den där himla balansen som är så viktig - i allt - men så svår att hitta.
Sofia Kihlström

2015-04-07 @ 12:52:52
URL: http://liselotte.livskick.nu
Maja

Tycker att det är väldigt viktigt att man vågar prata, och jag skulle önska att man gick ut i skolorna för att informera. Om kunskapen om t.ex. ätstörningar växte i samhället tror jag att många skulle kunna bli hjälpta långt innan man faller lika djupt ner i skiten.

Svar: Ja precis! Jag tror också det är många som faktiskt inte ens vet att de är sjuka på grund av att bilden i media är så ensidig.
Sofia Kihlström

2015-04-07 @ 13:25:12
URL: http://nolicedere.blogg.se
Liselotte

En grej dock: forskning visar att information om ätstörningar absolut inte bör ges till barn/ungdomar - de riskerar att starta fler saker än vad det förebygger, tyvärr.... Däremot bör det pratas självkänsla, mångfald och acceptans för olikheter!

Att prata psykisk ohälsa, och självmord, är också bevisat förebyggande (så länge man inte går inte på specifika metoder till självskador o.s.v.)

Svar: Det kan jag verkligen tänka mig! Jag vet då själv att information om ätstörningar snarare har lett mig in på andra saker. T ex "gör inte så här för det är farligare än det där". Så klart jag påverkas i negativ mening - trots att det är meningen att man ska avskräckas osv. Att däremot prata om det du nämner ser jag inte på något sätt att det ska kunna leda till något negativt. Samma med att prata psykisk ohälsa och självmord utan att nämna några specifika metoder t ex - det anser jag bara gör gott.
Sofia Kihlström

2015-04-14 @ 09:42:43
URL: http://liselotte.livskick.nu

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0