Nu, i mitten av juli, vill jag fortfarande citera Melissa. Men det känns inte lika nattsvart. Inte som det gjorde där i april. Eller i februari för den delen också. Men det ha alltid, sedan jag började få sådana tankar, kännts som att min död är något jag kommer fixa själv - oavsett om jag har varit djupt deprimerad då eller mått bra. Men jag måste ändra historien. Jag måste skriva om de där sista orden. Men kanske inte just nu, inte just idag. Jag kan få låta bladet vara oskrivet. De där orden kan få vänta. Jag fortsätter med att ta lite i taget. Nu klarar jag av betydligt mer än minuter - till och med veckor -, men det kan räcka så. Jag ser inte så långt fram tills dess att skolan börjar. Jag vet att den börjar, men jag liksom förtränger det ett tag.

Något annat jag förtränger är allt som har hänt. För att återigen citera Melissa: "För allt som var på riktigt känns på låtsas nu." Och ännu en gång: "Jag tar allting så enkelt, har förträngt hur det var". Allt är som bortglömt. Samtidigt minns jag allt så stjärnklart. Men det tar också ont att tänka tillbaka. Jag letar rätt tillfälle till att skriva. För jag har inte bearbetat något egentligen. Bara skjutit undan. Och det kommer bli jobbigt att tänka tillbaka på det. På allt egentligen. På hela våren. På mig. På framtiden. På nuet.
Men en sak i taget.
Jag försöker sudda ut orden på historien. Inse att det inte är något som "ska bli". Det är inte förutbestämt av någon annan än mig. Och om jag skulle tro på ödet eller något sådant skulle ändå allt peka åt motsatt håll - jag har ju överlevt trots att läkare har sagt att "du borde inte vara vid liv efter...". På något sätt måste jag förstå att det går att ändra sina planer (nu menar jag absolut inte att jag har några planer på att ta mitt liv, utan mer hur jag har sett på framtiden). Men det som har hänt, har hänt och någon gång måste jag ju röra vid det för att kunna lägga det på hyllan med det förflutna. Det kommer väcka känslor. Det kommer bli jobbigt. Och kanske blir jag tiggad av mig själv. Men jag är starkare idag gällande de sakerna, än vad jag har varit så bara jag finner rätt tillfälle så ska jag nog klara mig igenom en omgång av minnen från det nattsvarta.