I've spent so long firmly looking outside me. I've spent so much time living in survival mode
Nu har jag gjort något annat väldigt jobbigt. Och tråkigt haha. Har varit på stan i jakt på en bh. Och ja. Det är jobbigt. Provrum. Lite kläder. Och storlekar. Tredje gången på drygt en vecka. Första gången grät jag och kunde inte andas. Andra gången kände jag hopplöshet tänkte jag att "nu skiter jag i det här". Men det var nödvändigt. Så jag gick på jakt igen. Idag såg jag in i mina sorgsna ögon, men försökte att stänga ute värderingarna. Försöka beskriva. Tankar. Känslor. Försöka behålla tankarna som tankar och inte göra dem till fakta. Inte "jag är tjock" utan "jag har en tanke om att jag tjock och det gör mig ledsen och skamsen". Försöka acceptera. Bara utan värderingar.
Svårt. Men jag gick därifrån med en påse. Med inte jättehög ångest. Inte skyhög som tidigare.
Så var vill jag komma? Med tanke på mitt tidigare inlägg så kanske det blir så här med kläderna också. Inte lätt, men att det går utan att jag ska tro att jag ska svimma eller något. För det har ju faktiskt redan fungerat med kortkjolarna. Visst har jag lika många negativa tankar, lika många värderingar, känner mig lika hemsk. Men. Jag har på mig dem.
Kanske är det där man måste börja. Ändra beteendet trots att tankarna säger något annat. Det kanske är så man kommer framåt. Eller ja, uppenbarligen, det har jag väl redan vetat. Utmanar man sina rädslor och är villig att känna rädslan minskar den ju. Men jag har tänkt att jag måste börja acceptera mig själv innan jag kan ha på mig vissa kläder, prova kläder osv. Det kanske är tvärtom? Det är kanske så här jag måste börja. Ha korta kjolar. Tighta tröjor. Gå in i provrum. Fortsätta utmana rädslorna. Och vara uppmärksam. För om man övervinner dem tillslut är det nog lätt att de kommer tillbaka om man börjar göra som rädslorna säger.
Kanske är det börja agera som gäller och sluta vänta på rätt tid.
Gå mot något ljusare.
Eller något sådant.
Kommentarer
Emma
Du är bäst!
Svar:
Sofia Kihlström
Trackback
