Jag minns hur tjock jag tyckte jag var. Efter sommaren då jag hade börjat förstå att det jag gjorde inte var friskt. Efter sommaren då jag hade dragit ner på vissa (rätt många) regler. Efter sommaren innan gymnasiet. Sommaren som jag ändå ser som en frisk tid. Inte helt fri, men frisk.
Jag tittar på bilderna och tänker "vad tänkte jag då?". Jag tittar i spegeln och tänker "vad fan har jag gjort?".
Men samtidigt blir jag så arg på mig själv. Att det ska spela någon roll. Att en bra dag blir katastrof när jag tar på mig något och jag ser "ännu mer fel ut". Att jag blir glad när den mindre storleken av två storlekarna av ett klädesplagg som jag provar passar. Att jag har några andra slags regler för mig själv som jag inte har för andra. Att mitt värde sitter i storleken, siffrorna eller figuren i spegeln. Ja, det är svårt att tänka om. Ibland mindre svårt än de riktigt svåra dagarna.
