Säg är det långa nätters fara, att se det man vill se och va den man vill vara

Jag öppnar sidan fler gånger, men så fort jag klickar på "skriv ett nytt inlägg" så är allt som bortblåst. Jag vet helt ärligt inte vad jag ska skriva just nu. Jag är inte något jättestort fan av att skriva vad jag har gjort. Eller ibland är jag det. Men nu är jag inte det. Jag har visserligen gjort roliga saker som att ha varit på permission både lördag och söndag. (Haha och nu skriver jag ju "jag-har-gjort-inlägg")
Träffade mina tre fina i lördags då vi var hos Rebecca och bara var. Vi gorde absolut ingenting speciellt, men det är något som perkar på äkta vänskap; man behöver inte göra världens grej, det räcker med att vara tillsammans. Sov på sjukhuset (skööönt pga ångstkväll/-natt deluxe) för att sedan åka hem på söndagen. Såg Glee med två saknade vänner vid namn Izza och Hanna och det var så roligt att se dem igen!
 
Fick ett trevligt och behövligt pratsamtal idag och imorgon bär det av till skolan.
Då får jag träffa dessa igen + Emma!
 
Det är så konstigt... Jag vet inte alls egentligen.
Jag får frågan hur det känns, hur jag mår. Men jag kan inte svara. För jag vet inte.
Jag säger att jag vet bara jag kommer härifrån. Eller att det blir bra då.
Självklart blir det bättre när jag kommer ut på riktigt. Permissionerna känns inte riktigt som att vara fri.
Men jag vet inte om jag kommer veta när jag kommer ut. Nåväl, det blir ett senare projekt.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0