Nobody said it was easy, no one ever said it would be this hard

Jag slits mellan att gråta hejdlöst och att skrika, springa runt och kasta allt jag ser mot väggarna.
Men.
Som den duktiga flickan jag är, är jag tyst och bara anpassar mig.
Fast nu ska jag slåss.
När jag får chansen.
Slåss för det jag vill.
Tänker inte bry mig om allt vad varken trevlighet eller artighet heter.
Fan heller.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0