Jag slits mellan att gråta hejdlöst och att skrika, springa runt och kasta allt jag ser mot väggarna.

Men.

Som den duktiga flickan jag är, är jag tyst och bara anpassar mig.

Fast nu ska jag slåss.

När jag får chansen.

Slåss för det jag vill.

Tänker inte bry mig om allt vad varken trevlighet eller artighet heter.

Fan heller.