Jag skrev om det här, men sedan blev det ju inte riktigt så då jag bokstavligt talat inte kunde komma lös till den träningen. Idag är tjugofyratimmarspermis så nu ikväll - om trettio minuter - har jag chansen att snöra på mig dobbskorna. Och alla mitt känsloregister har invaderats idag när jag har tänkt på ikväll. Jag har längtat, fruktat, varit glad, varit ledsen, känt mig motiverad, tänkt att det inte är någon idé och så vidare. Nu finns nervositet och förväntan. Jag vet att det är jag som bestämmer. Jag måste hitta glädjen i sporten - och bara glädjen - och behålla den. Det kommer inte fungera annars och jag vill inte tvinga mig att ringa ännu en gång och säga att det inte fungerar att träna fotboll för mig just nu, att jag inte kan kontrollera det. Nej, jag vill inte. Jag tänker inte!

 

Nu ska jag dra på mig mina trasiga benskydd, slänga handskarna i väskan och sedan rädda bollar på Byvallen!