Nu har jag varit där. På träningen.

Och jag ler. Jag är glad.

Hela tiden malde tankar på om att jag var lat som inte gjorde det bättre. Som inte gjorde mer.

Men hela tiden upprepade jag inom mig att "jag bestämmer om det ska fungera eller inte och att följa tankarna hjälper inte".

Jag var inte lat för jag gick i alla fall dit. Jag var på fotbollsträningen i en och en halv timme.

Och min anledning till varför jag tränar ska inte vara något annat än att känna glädje över den sport jag gillar.

Så jag gick emot alla tankar.

Jag försökte fokusera på vad jag gillade med just det jag gjorde här och nu.

Varför är det så roligt att slänga sig?

Varför är det så roligt att köra snabba fötter i stegen?

Också svarade jag på frågorna.

Samtidigt försökte jag acceptera att jag inte kan vara på samma nivå nu som förut.

Att det är självklart att man tappar efter flera månader.

Det är svårt att acceptera, men å andra sidan blev jag förut förvånad över att jag inte hade tappat något om jag hade vilat en dag så rent logiskt borde jag ju förstå att jag har tappat en hel del i  träningsväg.

Men tankarna är inte logiska. De är förvirrande och abstrakta. 

Men jag lät inte de ta över.

Varje negativ tanke gick jag emot.

Och jag uppnådde det jag ville.

 

Jag gjorde inga xx-tals situps. 

Och jag malde inte på och försökte vara en maskin på snabba slängningar.

Eller spelade ut och sprang som en idiot.

Men det var inte det som var mitt mål.

 

Jag gick därifrån med ett leende.

Jag ramlade inte ihop i badrummet av ångest.

Mitt ansikte blev blött av duschvattnet, inte av salta tårar.

 

Jag säger inte att allt är frid och fröjd.

Vad som händer nästa träning vet jag inte.

Men jag är nöjd över vad jag åstadkom idag.

Att jag vann varje kamp mot tankarna.

Att jag kunde känna glädjen.

Det går inte på en dag att ändra något som har funnits i flera år.

Jag ska inte ta ut något i förskott.

Men varje litet steg är betydelsefullt.

Och det här är ett stort steg.

Idag,

Träningen är slut. Och jag ler.

Jag är ångestfri. Jag har inga öppna sår.

Och förhoppningsvis har jag möjlighet att träna på torsdag också.