Insåg igår att åtta veckor nästan är ett sommarlov. Men tusan vad fort detta gick!

Försöker skriva upp saker som är bra med att det är slut. 

Som att vi slipper åka kylskåp (hissen) ner till plan två, att jag kan gosa hur mycket jag vill med mina tofflor som nu är hemma igen, att jag kan åka gymnasiebussen (den tar längre tid). Till exempel.

 

Men trots att jag har lovat mig själv att inte tänka på det negativa med att det är slut så kan jag inte förneka att jag kommer sakna de i min grupp.

Och skratten på eftermiddagarna de två sista dagarna som har räddat mina kvällar.

Sorgligt att man förmodligen inte kommer träffas något mer.

Trots att det har varit tungt, har vi ju ändå träffat varandra fem dagar i veckan i åtta veckor och gått igenom detta tillsammans. Så lite konstigt var det att inte höra "Hejdå, vi ses på måndag!". Lite konstigt.

 

 

En till sak som är bra: jag behöver inte släpa med mig massvis med skräp hem.