Jag vet inte. Jag vet inte. Jag vet inte. Jag vet inte. Jag vet inte. Jag vet inte. Jag vet inte. Jag vet inte. Jag vet inte. Jag vet inte. Jag vet inte. Jag vet inte. Jag vet inte. Jag vet inte. Jag vet inte. Jag vet inte. Jag vet inte. Jag vet inte. Jag vet inte. Jag vet inte. 

 

Och jag vet inte. 

Jag vet ingenting just nu.

Det känns så tomt. Men ändå så fullt.

Och jag vet inte vad jag gör.

Eller var jag är.

Var jag ska.

Vad som händer.

 

Men trots detta är det alltid skönt att få släppa ut det där man inte vet.

För om någon känner en riktigt bra, vet denna någon lite bättre.

Lite hjälp på traven i alla fall. Eller något sådant.

Och trasslet som man bär på helt själv, kan man reda ut, en liten, liten del i taget.