Peppinlägg blev deppinlägg

Nyss var jag så taggad och så glad. Inför imorgon. Men. Jag hatar att vara med mig själv. Jag hatar att behöva stå ut med mig sjäv. Jag hatar jatt jag, även en dag som imorgon, inte slipper mig själv.

Allt var bra. Tills jag provade klänningen jag kanske ska låna av Anna. Jag är minst lika ful i den som i min. Och jag tar studenten imorgon. Vad ska jag göra?

Jag hatar att jag inte ens kan få känna mig fin en dag.

Sorry att skriva och störa igen :P men måste bara skriva av mig lite, lyckades äntligen hitta en vän som verkligen ville förstå och lyssna och allt blev så mycket lättare, känns så mycket bättre att kunna berätta för nån som verkligen vill försöka förstå. Och vill än en gång tacka dig, tror inte du vet hur mycket du och din blogg betytt för mig senaste tiden. Har vart nära att ge upp så många gånger när jag läst dina inlägg och ser hur du kämpar och verkligen vill lyckas. Är inte säker om jag vart här idag om jag inte hittat hit. Hoppas verkligen du får en fin student imorgon, och att du kan njuta av den fina stund det är. Önskar dig all lycka i världen för det förtjänar du verkligen. Tack än en gång för allt