Ännu en träning och jag gråter inte. Men tankarna är sluga.

De kommer smygande och försöker tränga in. Kompromissa.

"Men lite bättre hade du faktiskt kunnat göra utan att det går utför"

"Nu överdriver du, de här tankarna förstör inte"

"Det här skadar inte att göra lite till"

osv osv osv....

Men jag försöker och försöker och försöker känna igen dem.

Idag tyckte jag att jag lyckades ganska bra.

Fram med det positiva, bort med det negativa. Eller bort och bort, men det får inte ta för stor plats.