Idag tog jag tag i rädslan och trotsade alla tankar. Det var inte underbart. Jag fick ingen endorfinchock. Men jag gjorde det. Nu måste jag bara våga göra det igen. Inte vara rädd för ångesten. Inte vara rädd att prestera dåligt. Inte klassa mig själv som värdelös (inte pga det i alla fall). För någonstans tror jag att det fattas min kropp. Som så många år har gjort det. Som inte har gjort det på länge. Men som gjorde det idag.