Och det är lite så.

Nu är det dock kväll. Men om man bortser från det. Det är helt okej. Bra till och med.

Tror jag.

Jag försöker luska ut om det är så. Eller om jag bara försöker att inte känna.

Men ska jag vara ärlig så känns det faktiskt bra.

Visst har jag tankar som plågar mig även dagar som dessa. Men vissa är jag mer vana vid. Kan hantera.

Det går liksom att leva förbi dem. När de andra tankarna inte är där och gör sig påminda.

För då vet jag inte var jag ska ta vägen. Då känner jag mig jagad.

Nu är det mer att andra tankar följer efter mig. Jag kan inte springa ifrån dem. Men de ställer sig inte heller som en mur framför mig och hånler för att jag inte vet var jag ska.

 

Ungefär så är det.

Men jag vill blogga. Orden kommer bara inte till mig. Jag är i full färd med att springa ifatt dem.

Tillsvidare får jag väl pyssla med annat.