En helt vanlig dag. Vi jobbar när andra har rast, vi vilar bearbetar och bekämpar när andra jobbar. Äta, vila, pyssla, äta, vila, pyssla. Dock ett väldigt bra slut innehållande det jag förr var bortskämd med. Då: varje dag. Nu: högst två. 

Alltså helt ärligt känns det bara meningslöst att blogga. Jag har absolut ingenting att säga annat är att lite då och då visa några bilder som ingen ändå har någon nytta av. Jag brukar skriva på känsla. Skriva ur känslor. Skriva när känslor finns. Nu har jag inga känslor. Bara tom. Ingenting. Låtsas vara lite så där småglad, men det känns ännu falskare än då känslan är den motsatta. Nu finns inte ens känslan. Borta. Poff!