Hah! Jag, som varken sminkar mig eller är speciellt brydd om sådant där, överväger huruvida jag ska ha mössa när jag ska hälsa på Bonita i -16 graders kyla för att jag nojar mig att lockarna ska försvinna... Jo alltså i torsdags så permanentade jag ju mitt hår och nu är det liksom krama-lockarna-så-mycket-som-möjligt-tid i några timmar till. Sedan får jag duscha. Fast jag nojar inte lika mycket som jag gjorde i nian när jag permanentade första gången. Trodde de skulle fara ut när jag cyklade till stallet på grund av vinden... Och vi ska ju inte tala om hur livrädd jag var när jag skulle duscha. Lyckan när jag upptäckte att de var kvar efter duschen var ju någorlunda märkbar. Sprang runt i huset med ett fånigt smile "de är kvar! farmor de är kvar! iiiihihih". Japp. Typ så. 

 

Snart kommer i alla fall min kära moster och plockar upp mig och sedan bär det av till finaste Bonita.