Jag får för mig att jag kan va kvar men vet inte hur

Varför är jag så dum? Redan första dagen gjorde jag det jag inte skulle göra. Jag började bry mig. Inte hur jag mår, hur någon annan mår - trots att jag kom dit med inställningen att jag för första gången på länge skulle bry mig om mig själv och göra det bästa för mig. Ta hand om mina problem, minska dem. Inte tänka på någon annans. Inte bry mig. Men jag är inte så som person, det går inte. Jag vet ju hur det känns att inte må så där riktigt bra, därför hatar jag att se någon annan göra det. Så egentigen, genom att bry mig tänker jag väl på mitt eget mående?
Jag hatar på mig själv.
London 2013
Tänk om man kunde vara så där fri. Men en dag ska jag stå där. På toppen. Fri.
Köra yoga i Hyde Park. Och ta en springtur. Nöjd, lycklig och fri.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0