Planera. Det är jag i ett nötskal. Planera, skriva listor, bocka av. Eller planera, skriva listor, hata mig själv för att jag inte gjorde allt. Situation två har väl varit vanligast den senaste tiden. Allt har känts som oöverkomliga mål. Att stiga upp ur sängen han känts som att bestiga ett berg. Att välja kläder, som ett ännu högre berg.

Jag kallar mig lat över mycket, men inte detta. Först när jag känner som jag gör nu, kan jag se skillnaden gentemot svackorna. För i helgen, oj vad jag har planerat. Och jag känner att det kommer att bli situation ett av hela slanten. Det är fan helg och jag har nte gråtit en droppe! Förutom igår när jag såg Buffy med Henny... Inte för att det är fel att gråta - behöver man det så ska man göra det. Men jag har inte ens varit nära.

Denna helg ska gå åt till att förbereda mig. På måndag smäller det.

Och ikväll ska jag träffa Izza

Happy life!