För när man ser att det blöder, det är först då det gör ont

Idag har inte varit en förmåga-att-hålla-i-pennan-dag.

Jaja, jag vet.

Det blir bättre.

Det är bara att kämpa.

Vi tror på dig.

Det finns alltid hopp.

Du är så duktig.

Du klarar det.

 

Ibland är det bara lite svårare att se.

Och allt kommer i en klump. Inte finfördelat otan tjoff och hej!

Tack och lov ska jag träffa Marcus. Och i sällkap med den människan blir man alltid uppiggad.

Nej, årets första dag tror jag inte är något som speglar det kommande året.

 

Ber om ursäkt för bildbristen, men jag har inte så mycket färskt här, just nu.

Sofia, jag måste säga det här, du är en helt underbar och stark person, du har det inte lätt och det där men ågest, de vet jag hur de är, du sa veta fast jag är 6 mil bort och trots att vi inte direkt umgås på fritiden, så finns du ofta i mina tankar, jag är imponerad över dig, när jag ser dig, tittar in i dina ögon, ser jag en väldigt sårbar vän, som kämpar för livet, du ska veta att dina beslut du tar , de är otroligt modiga beslut tycker jag, du är mycket stark tjej och jag tror på dig, jag ställer mig bakom dina beslut och du ska veta att jag finns här och vill stötta dig i vått och torrt.

åå Sofia! Du ska veta att jag verkligen tror på dig, jag känner samma sak, du förstår verkligen en! Jag bryr mig verkligen om dig jätte mycket ska du veta! Och de är bara höra av dig till mig om du behöver prata, för jag finns där! <3 Tack finaste du! <3