Låg nyss här ensam i sängen och log för att allt, eller en del i alla fall:  själva humöret eller vad man nu ska säga, har varit bra de senaste tre dagarna.

Jag har haft lust att göra saker.

Att duscha eller gör någonting annat för mig själv har inte kännts meningslöst.

Jag har inte velat gå och lägga mig, inte för att jag vill undvika alla vakna timmar i sängen i väntan på att få sova, utan för att jag inte vill slösa bort några timmar av dygnet.

Jag har kunnat le utan att det har tagit all min energi.

Jag har inte haft Herr ångest på ständigt besök,

Jag har kunnat öppna läxboken och läst i den istället för att stirra in i väggen.

Jag har kännt att det faktiskt är någon vits.

Jag har inte varit besviken över mitt "misslyckande", utan sett det mer som tur.

 

Men så gör jag det. Bläddrar runt på lite sidor...bloggar och så vidare. Och läser det jag inte borde läsa. Jag kanske kan läsa det senare. Inte nu. Dum dum dum. Okej, detta ska inte få förstöra min morgondag. För för några minuter sedan såg jag framemot den. Nu ska jag försöka sova och tänka på vilken bra dag jag hade idag. Och igår.