Lyssnade på Rix FM i bilen imorse vilket jag aldrig brukar göra längre, men för att en gångs skull skona min pappa från Melissa Horn var det radion som spelades idag. Något som fick min uppmärksamhet var då programledarna började diskutera med varandra. En av programledarna sa att hen skulle äta en semla, men att det var okej eftersom hen skulle träna senare. Redan där talar vi om ett kompensatoriskt beteende - det vill säga att hen skulle ta till sig en åtgärd för att "gottgöra" den semla hen skulle äta. De pratade om att det var bäst att äta sådant på morgonen eftersom man då har hela dagen på sig att träna eller dyligt. En annan programledare började ifrågasätta valet av att äta den där semlan, medan den andra försäkrade hen om att det var okej, även om hen dessutom hade ätit en pizza till frukost för hen skulle ju träna senare. Sedan höll de på att disskutera detta ämne i flera minuter. När man skaäta det man inte "borde" äta, huruvida det har någon betydelse eller om det helt enkelt bara är energiintaget som spelar någon roll. Men man har hur som helst hela dagen på sig att gottgöra sig om man äter det där tidigt för då har man hela dagen på sig.

 

En kommentar under samtalet från den tredje promgramledaren till den andra - som ofta ifrågasatte den förstas val av semlan - var "Sluta, gör henom (?) inte ätstörd". Men precis. Grattis! Fast det där skrattet efteråt gillade jag inte. Tänker ni på att ni sitter i livesänd radio som sänds över hela Sverige? Det sprids som pollen på våren. Trots att personen i fråga kanske tog det lika skämtsamt som resten av programledarteamet finns det kanske några där ute som inte ser det så. När detta samtalsämne kommer upp kan det föda en tanke, som föder en annan och hipps vipps börjar förhållandet till mat och träning dra sig längre och längre bort från det normala. För bara några ord kan skada otroligt mycket. Bara några ord kan väcka tankar man aldrig har tänkt. Vissa berörs inte, men är de en endaste som gör det, är det en för mycket. Hälsohetsen går bara mer och mer överstyr, så varför hetsa på de genom att ha sådant här som samtalsämnen i radion? Jag sticker inte under stolen med att jag påverkas väldigt mycket av sådant. Men sedan blir jag dessutom så ledsen för alla andra som blir påverkade och kanske stiger igenom dörren till detta helvete. Och öppningen är det vi människor i samhället som gör större. Vi drar ner fler och fler. Inte kanske med avsikt, men vi måste börja tänka. Vi ska inte sparka ner varandra - vi ska låta varandra vandra uppåt.

.

Nu förstår jag varför jag hellre lyssnar på Melissa Horn än radion.