Ångest!!!

Men kanske också en känsla av nyfikenhet.

Så här sista dagen av denna arbetsvecka ska de andra (dvs mina kollegor som är i g-stan som jag aldrig träffar) ut och äta tillsammans på en restaurang. Och de frågade om jag ville följa med.

Vill jag? Ja!

Vill jag? Nej...

Restaurang... Jag vet inte ens vilken det är! Eller jo, att den ligger i Rutvik (hur ska jag känna till en restaurang i Rutvik liksom?).

Ikväll ska jag på Pastabacken med mina fina vänner för Anna fyller år. Och nej, det är inte alls lika jobbigt att gå på restaurang längre - inte med dem. Allt går bra när jag är med dem.

Och för det andra. Människor.

Jag suger på att bara social. Jag blir rädd. Kryper tillbaka. Undrar hur less alla är på mig. Varför en tråkmåns som jag är bland folk.

Men nu har jag bestämt att jag ska med. Då får jag ta och göra det.

Och jag ska på pastabacken ikväll också.

Punkt