Jag har inte skrivit någonting alls om min tatuering efter att jag gjorde den - förutom någon bild som jag la in. Jag var inte nervös alls, bara förväntansfull, men det i sig - att jag inte var nervös alltså - gjorde mig nervös, haha. För jag menar, tänk om det hade gjort förjävla ont också hade jag inte varit beredd. Hade ju typ svimmat eller något. Jag behövde hursomhelst inte vara nervös över att jag inte var nervös för det var typ lika skönt som massage eller något i den stilen! Jag vet att jag har ganska hög smärttröskel men jag tror inte den var till någon hjälp för det gjorde verkligen inte ont överhuvudtaget. Ska jag berätta en sak? Jag satt och skrattade för att det kittlades så. Fast det var inte obehagligt, bara skönt. 

 

I alla fall blev jag riktigt nöjd och det blev ännu bättre när han, några veckor senare, fixade till några fjångar som hade försvunnit lite. Anledningen till att jag gjorde just det citatet? Enkelt. Sant, betydelsefullt och fint. Anledningen till att jag gjorde det på svenska? Enkelt. När jag hittade det var det på svenska och jag tyckte att det skulle få vara det. Anledningen till typsnittet? Lite svårare. Eftersom tatueringen var så liten fick bokstäverna varken vara för tunna eller för tjocka och efter att jag letat ett tag på dafont, valt ut elva olika typsnitt, minskat dem till tre så valde jag Echelon och kollade sedan om det skulle gå bra att göra med det. Anledningen till att jag gjorde tatueringen på min vänstra handled? Enklare än enklast! Den enda delen jag inte har komplex över, vilket är lika med den enda delen jag kan kolla på utan att må illa, vilket är lika med lätt val av tatueringsplacering.

 

Jag har inte trott på det där att man kan bli beroende när man väl har gjort en tatuering. Jag får nog börja tänka om på den fronten... På onsdag är det två månader sedan jag tatuerade mig och vet ni en sak? Jo, ni gissade rätt! Jag vill göra en till. Jag har nämligen hittat världens bästa fågel för ett tag sedan som dessutom passar ihop med en annan, kortare, text jag skulle vilja ha. ... Då är ju bara problemet - eller ska man säga turen? - att jag inte har någonstans att ha en tatuering på. Visst kan jag kanske ha den på ett ställe som jag hatar men börjar gilla för att den fina tatueringen är där, men det kan också bli så att jag inte vill kolla på tatueringen för att den är på så fel ställe.

 

 

Nej, jag har inte bestämt mig för/tänkt