En helt vanlig bild på tre generationer.

En helt vanlig bild, vilken som helst.

Nä, inte för mig.

Den här bilden påminner mig om någonting speciellt.

Jag minns den dagen så väl.

Det var dagen då jag slutade äta godis. Fika. Chips. Glass. Läsk. (Popcorn, saft, kex sex månader senare)

Juni/juli någon gång.

Fast jag åt under Gothiaveckan. Jag åt under veckan i Rom. Jag vet alltså inte exakt vilket datum jag slutade helt. När vi kom hem från Rom. Mitten på augusti kanske. Men nu är det ju så här med mig att jag vill vara på den säkra sidan. Därför säger jag att det var den första september.

 

Idag är det den första september. Inte samma september som det året. Det är september fyra år senare. Fyra år efter 2009. Här började en helt ny identitet skapas. 

18/7 åt jag min sista hamburgare på Max i Göteborg. Fotbollslaget var på väg hem från Gothia cup och vi skulle äta middag innan vi satte oss på tåget mot Luleå. Två tuggor av den där hamburgaren var gott, sedan kändes det bara äckligt. Där och då bestämde jag mig: jag ska aldrig mer äta hamburgare.

19/8 åt jag min sista pizza. Vi var i Rom och fick pizzor jag inte trodde fanns. Man blev inte så äckligt mätt på dem och jag lovade mig själv att aldrig äta pizza mer förutom italienska pizzor. Ett undantag var 13/4 2010 då vi var med orkestern i USA och blev bjudna på pizzabuffé på en skola och jag var, enligt dagboken "tvungen att pressa i mig en bit".

2009 var året då mer och mer förbjöds. Det började smått under sommaren och blev mer och mer.

Jag var inte längre bara Sofia. Jag var Nyttiga Sofia, Hälsosamma Sofia. Hon som "är så nyttig". Hon började tänka. Hon började laborera. Hon satsade stenhårt på ett, ganska så banalt, nyårslöfte, men vad hon inte förstod var att det löftet inte hade några gränser. Efter två år blev det ouppnåeligt. Det förstår hon fortfarande inte. Egentligen.